Nu har det blivit hög tid att börja testa ut spridarplattan och se vad som funkar och inte, med hjälp av en trycksatt vattentank går det se hur pass finfördelade vattendropparna blir och på så vis uppskatta hur bra spridarna fungerar.

En pulversläckare blev till en finfin vattentank som trycksätts direkt från garagekompressorn med 10bar, först så drog jag röret till metanolspridaren och testade hur den funkade.

På grund av väldigt kort slutartid ser det lite annorlunda ut på kort än med ögat, det ser mer finfördelat ut i verkligheten än på bild. Det är dessutom bara en tredjedel av det tryck som kommer vara när raketmotorn körs på riktigt så förhoppningsvis kommer det dimma ännu bättre då.

Med bränslespridaren testad var det bara att börja borra upp lustgasspridarna, 8 stycken 1.5mm hål i en cirkel runt metanolspridaren blev det. Egentligen var det tänkt att jag skulle ha fler och möjligtvis lite mindre hål men då jag höll på mäta upp inför borrning såg jag att matarhålet för bränslet var i vägen så denna spridarplatta blir nog bara en test, fort gjort att göra en till med t.ex. 16 st 1mm hål istället.

Sen drog jag ett rör till dom spridarna också, senare ska jag dit med kulventiler på båda matarrören så jag kan testa en spridare i taget om jag skulle vilja det.

Och dags för testning igen, det syns inte så bra men strålarna från lustgasspridarna är lite för tjocka och åker rätt igenom bränslekonan så mindre lustgashål är nog ett måste. Inte helt lätt att konstatera mycket mer än så i det här skedet innan jag har flödesmätt spridarna och justerat in dom till rätt blandningsförhållande.

Med den här sortens spridare kommer det oundvikligen spruta en hel del bränsle upp efter väggarna i brännkammaren, det är bara bra då bränsleavdunstningen hjälper till att hålla väggarna såpass kylda att dom inte smälter. Jag har redan hittat många intressanta designtips i raketboken jag köpte så det var ett riktigt fynd på min ära!