Nu har det blivit hög tid att börja testa ut spridarplattan och se vad som funkar och inte, med hjälp av en trycksatt vattentank går det se hur pass finfördelade vattendropparna blir och på så vis uppskatta hur bra spridarna fungerar.
En pulversläckare blev till en finfin vattentank som trycksätts direkt från garagekompressorn med 10bar, först så drog jag röret till metanolspridaren och testade hur den funkade.
På grund av väldigt kort slutartid ser det lite annorlunda ut på kort än med ögat, det ser mer finfördelat ut i verkligheten än på bild. Det är dessutom bara en tredjedel av det tryck som kommer vara när raketmotorn körs på riktigt så förhoppningsvis kommer det dimma ännu bättre då.
Med bränslespridaren testad var det bara att börja borra upp lustgasspridarna, 8 stycken 1.5mm hål i en cirkel runt metanolspridaren blev det. Egentligen var det tänkt att jag skulle ha fler och möjligtvis lite mindre hål men då jag höll på mäta upp inför borrning såg jag att matarhålet för bränslet var i vägen så denna spridarplatta blir nog bara en test, fort gjort att göra en till med t.ex. 16 st 1mm hål istället.
Sen drog jag ett rör till dom spridarna också, senare ska jag dit med kulventiler på båda matarrören så jag kan testa en spridare i taget om jag skulle vilja det.
Och dags för testning igen, det syns inte så bra men strålarna från lustgasspridarna är lite för tjocka och åker rätt igenom bränslekonan så mindre lustgashål är nog ett måste. Inte helt lätt att konstatera mycket mer än så i det här skedet innan jag har flödesmätt spridarna och justerat in dom till rätt blandningsförhållande.
Med den här sortens spridare kommer det oundvikligen spruta en hel del bränsle upp efter väggarna i brännkammaren, det är bara bra då bränsleavdunstningen hjälper till att hålla väggarna såpass kylda att dom inte smälter. Jag har redan hittat många intressanta designtips i raketboken jag köpte så det var ett riktigt fynd på min ära!
När man börjar leta information om lite mer avancerade raketer än en fis i en flaska märker man fort att Googlande har sina begränsningar, då är det bättre att öppna lädret och få läsa vad storpojkarna har att berätta om ämnet.
Som den något kryptiska övertexten på detta inlägg skvallar om har jag åtgärdat en klantighet som gjordes när turbinhuset svarvades, det var nämligen tänkt att en stödkant skulle centrera turbinhuset i NGV-plattan men den stödkanten blev av outgrundliga anledningar ett par mm mindre än hålet så bultarna och ögonmåttet har fått sköta centreringen hittills…
Lösningen blev att bygga upp med svets och fräsa till en ny kant med bättre passform, det blev några varv med svetsfog innan jag lagt på tillräckligt med material.
Med tillräckligt med svetsfog på plats blev det till att spänna upp turbinhuset på rundmatningsbordet och renfräsa kanten, sen slipade jag till resten av fogen med lamellrondell för att få den jämn och fin.
Dessutom har jag fått tag i en ny arbetsbänk som jag gjorde plats för i verkstaden, äntligen kan jag ha ordning och reda på delarna till gasturbinen istället för att stapla dom på hög bland allt annat bråte. Lär väl dröja ett par veckor innan det är rasvinklar även på denna arbetsbänk, men fram till dess ser det nog fint ut.
Två timmar lades på svetsning och fräsning ikväll, 341h toalt.
Då gasturbinhaverier på grund av lossnande kompressormuttrar verkar vara modet i år har vår hemmabyggande medtävlande Timmy (han som bygger en liten jethoj, film postad för några veckor sedan) helt plötsligt blivit ägare av en klart kronslut turbo.
Ett av mina otaliga avstannade projekt är min gamla jet-gocart som blev bortställd mitt i en ombyggnad till kraftturbindrift, och eftersom såna där pluttefnutt-snurror knappt klarar av att få timotejen att vika sig var det lika bra att Timmy får ta över den.
Med efterbränning och fulla varv ska den kunna ge 25kg dragkraft så på den lilla hojen borde det vara fullt tillräckligt, risken är att han får lägga på något kilo svetstråd i ramen för den är fan inte lätt direkt. Ska försöka hinna skicka den med Bussgods inom ett par dagar.
Så här såg det ut sist den fick göra rätt för sig, efter det har den stått i snart tre år och samlat damm.
Det är bara att ta tjuren vid hornen om det ska hända något, nu ikväll har jag återställt de skadade delarna till ursprungligt skick och monterat sprillans nya lager.
Kompressorhöljet putsades av och jag passade även på att fintrimma in frigången mellan bladen och höljet för att inte tappa effektivitet i kompressorn. Samma procedur blev det med turbinhöljet där även det fick sig en omgång med sliptrissan. Har inte riktigt bestämt mig om det ska coatas eller inte, ska klura lite mer.
Sen spände jag upp turbinaxeln i svaven med dubbar för att mäta så den inte blev krokig av haveriet, som tur var så verkar den spikrak.
Med det gjort schimsade jag in de nya lagren och började plocka ihop motorn igen, skulle vilja se en ensam montör på Pratt&Whitney hålla den här renoveringstakten efter ett kompressor-ras… =)
Ursäkta förresten för det bedrövligt fula innanmatet i motorn, min fina keramiska coating har som synes släppt lite här och där och jag har inte orkat putsa bort det som sitter kvar.
Idag var det dags för den tredje provkörningen av JU-01, med bl.a. luftstyrningarna ombyggda och en hel del mätare på plats skulle det bli intressant att se hur den beter sig. Mina trogna kamrater var såklart på plats och såg till att humöret var på topp och kaffepannan urdrucken.
Olov handloggade avgastemp, varvtal, bränsletryck och tryck i jetpipan vid olika laddtryck och vi hann precis nå 1.2bar då det plötsligt blev tvärspännande. Se och njut:
Kompressormuttern släppte (detta är i alla fall vår teori) på grund av att den varit för klent momentdragen, kompressorhjulet lossnade och åt sig in i kompressorhuset med tvärnyp som följd. Här ser ni det numer aningen begagnade kompressorhjulet till vänster och ett sproilans nytt till höger.
Lagringen kändes väldigt glapp men efter kontrollmätning har det mest utsatta lagret tappat 0.01mm i ytterdiameter så det verkar som att haveriet är begränsat till kompressorhjulet.
Ett par varma startförsök (för klent tryck i dykartuben) har gjort att värmen krupit en bit in på turbinaxeln och missfärgat det bakre glidlagret men bortsett från det klarade sig motorn förvånansvärt bra. Inget att hänga läpp för alltså, värmemöstret på brännkammaren visade att de modifieringar jag gjort på motorn blev skitbra så bortsett från det lilla haveriet gick allt efter planerna. =)
Nu gäller det att ta reda på vilket moment kompressormuttern ska dras med så jag inte råkar ut för det här igen. Småskador på kompressorhölje måste putsas till och turbinhuset måste blästras av och coatas om då vingarna nött bort keramikcoatingen på några ställen vid haveriet.
Förra säsongens provkörningar och tävlande har tagit ut sin rätt på efterbrännaren, den har så att säga levt ett hårt liv…
Anledningen att Olov haltade fram till midsommar var att en bultad svartstålsfläns fes ihop av värmen och började läcka, den är nu utbytt mot en tjock rostfri fläns som Lars-E i Svarthålet fixat. Tändstiftsgängan var även den rejält sliten så jag svarvade en ny i prima rostfritt.
Olov har fyndat rejäla tempsonder och en digital tempmätare på Ebay som ska ersätta den mekaniska tempmätaren som sitter där nu, så jag svarvade en anslutning med konisk tumgänga och svetsade fast i jetpipan strax innan EBK-spridarna.
Här ligger hela efterbrännaren efter operationen och väntar på sjuktaxin hem till Mobackens HQ igen, den ska vara en vinkel mellan det stora och lilla röret då turbon sitter lätt lutad bakåt i ramen ifall ni undrar…
Då det verkar dra ut på tiden med min beställda Autometer-bränsletrycksmätare så köpte jag ett par AN4 svetsmuttrar och slanganslutningar och gjorde ett provisorium med en vanlig glycerinfylld industrimätare.
Jag hade ingen mätare med lämpligt mätområde (0-7bar) så en sån måste jag skaffa nu i veckan, allt är i princip klart för nästa provkörning nu så om inget oförutsett händer borde jag kunna starta den i helgen.
Det jag kommer kolla under nästa provkörning är följande:
* Hur bränsletrycket beter sig vid 1.6bar då varvet av någon anledning inte vill stiga mer. * Varvtalet ska mätas vid olika laddtryck. * Trycket i jetpipan ska mätas. * Avgastempen ska hållas koll på då jag öppnat upp jetdysan en aning.
För att kunna kolla detta samtidigt som jag kör motorn kommer en kamera filma mätarna, håller man i spakarna på en jetmotor får man nämligen allt som oftast tilt i skallen och minns ingenting av det man egentligen skulle kolla…
Efter att ha funderat en del över motorfästena kom jag fram till att det inte blir speciellt bra ändå att ha raketmotorn hängandes under motorfästet, det blir onödigt krångligt och motorn måste placeras rätt högt för att bränslerören ska rymmas så jag testade idag att rotera innanmatet så bränslerören pekade åt sidan istället för rakt ner.
Efter lite filande gick det så motorn kommer stå såhär i fortsättningen. Här ser ni förresten mätaren för förbränningstrycket inkopplad, tror inte jag visat det tidigare.
För att kunna provflöda metanolspridaren var jag tvungen att kunna koppla ett rör direkt mot spridarplattan, så jag fick borra upp matarhålet i spridarplattan och dra M7-gäng i den. Sen svarvade jag en gängad anslutning och svetsade fast en avsvarvad hydraulkoppling i den, utan den hade jag varit tvungen att ha motorhöljet på plats för att få in metanol till spridaren och det hade inte varit speciellt praktiskt…
Det blev visst några timmar i verkstaden ikväll också då man hade ångan uppe efter skruvarmorgonen hos Olov.
Först ut hålborrning och M8 gängdragning, inte riktigt lika enkelt som det låter då jag egentligen skulle ha förborrat med en 6.5mm borr men då min eländiga spännhylssats erbjuder 5-6mm och 7-8mm hylsor är det tvärt omöjligt att få dit en som är mitt emellan. Blev 6mm borr och våld istället.
Sen hålborrades de ihopbultade fästena med den största hålsåg jag har, notera kopparbrickorna som ligger mellan de två halvorna som ser till att jag får spännmån när motorn ska skruvas fast.
Nästa steg blev att svarva upp hålen från de 67mm som hålsågen var till de 80mm som motorhöljet är, och då är ett ursvarvningshuvud fint att ha!
Med ett sånt svarvar man lätt upp hål i bitar som varit omöjliga att spänna upp i en svarv, här har jag precis tagit det sista skäret i det första motorfästet.
Sen var det bara att göra samma procedur med det andra fästet, sen slipade jag av det värsta på bandputsen. Egentligen är det inte mycket mer jobb att polera dom men eftersom det är steget precis före att man börjar vaxa armhålorna och tycka att rosa skjortor med volanger på ärmarna är snofsigt så skiter jag nog i det…
Här sitter fästena på plats. Jag kommer tillverka en platta som dessa två fästen bultas fast i som sen raketmotorn kan hängas i, nu står nämligen motorn upp och ner.
Det blev inte så tokigt faktiskt, det ska betydligt mycket mer till än 1000N dragkraft för att slita raketmotorn ur den här björnsaxen!
