För att hålla illusionen levande att man gjort något vettigt i helgen smet jag ut en timme i verkstaden och fixade till det sista med kompressorsidan av motorn, två 0.5mm tjocka packningar klipptes ut och lades emellan kompressorhus och diffusorhölje för att få rätt frigång för kompressorbladen.

Sen drog jag bultarna med Locktite för att dom inte ska lossna och orsaka ännu ett haveri, då jag fått slut på reservkompressorer skulle det innebära ett stopp i bygget på ett par månader vilket inte vore speciellt skitskoj.

En timme tog det här som sagt, 348h totalt.

Två timmar senare var det klart, jag slipade bort coatingen på ytan som går emot jetpipan och det är rätt otroligt hur slitstark coatingen är när den väl är genomhärdad. När den är nysprutad kan man skrapa bort den med nageln ungefär som med en trisslott.

Här sitter turbinhuset monterat på motorn, med ett par kluttar Playdoo dubbelkollade jag frigången och det ser fortfarande bra ut.

Nu var det dags att väga den lilla tösen och se hur tung om gumpen hon är, min vän i australien som byggt en liknande motor fick ner sin till ca 19kg så det var lite spännande att se om min blev tyngre eller lättare.

16.5kg! Inte illa alls, och då finns det ändå ett par tre kilo att banta bort i turbinhus och NGV ifall jag skulle vilja det. Nu ska jag bara shimsa in kompressorhuset och sen kan jag montera motorn i testbänken igen.

Två hyfsat effektiva timmar kan jag skriva på det här, 347h totalt.

Den 18/2 så skall man kuska runt ovalbanan på Lungre under Burkarcupen och seglar under Mobackens flagg gör man.

Bäst jag tankar fullt. För det tar, enligt erfarenhet, cirka 3 år för ett ekipage från Mobacken Racing att ta sig i mål.

Nu ikväll blev det en snabbvisit i verkstaden där jag sprutade på ett par lager keramik, i vanlig ordning är det omöjligt att ta bra bilder på blanksvarta saker men sen när coatingen torkat och jag härdat den i ugnen kommer det nog gå få till ett bättre kort.

Efter att coatingen härdats är det bara att skruva ihop motorn, jag ska försöka komma ihåg att väga den innan jag bultar fast den i motorstativet för att se vad jag landar på. Vore skoj om den är lättare än min australiensiske kamrats motor men det är inte så troligt med tanke på materialtjockleken i NGV-huset…

En timme lagd på detta, 345h totalt.

Och för er som undrar var det inte för att få göra ler-snoppar i fred jag knyckte den utan för att mäta in frigången på turbinhjulet.

Sen sattes turbinhuset på plats och vips hade jag exakta mått på hur stort glappet är mellan turbinen och huset, jag har nämligen slipat om turbinhuset lite så det följer vingarna bättre och då är jag tvungen att kolla glappet så det inte skaver i när motorn blir varm och saker och ting utvidgar sig.

Spelet börjar på 0.8mm vid vingspetsarna och sjunker ner mot 0.6mm i slutet av radien på vingprofilen. Precis lämpligt!

Sen rensvarvade jag anliggningsytan för motorhöljet så det tätar bättre, jag hade lite luftläckage där tidigare och det blev inte bättre direkt av att flänsen slog sig lite när jag svetsade i turbinhuset nu senast.

Här sitter turbinhuset provmonterat, perfekt passform och ingen tillstymmelse till att turbinhjulet skrapar i hur än jag bryter och bänder i det. Kvar att göra är att blästra av turbinhuset och lägga på ett nytt lager keramisk coating, sen är motorn så gott som i ordning igen.

1 timme lade jag på det här, 344h totalt.

Ses där!

Första punkten att pricka av på kvällens lista var att kolla så ingen bränslespridare var tätt, tur jag gjorde det för jag hittade en som lossnat från silverlödningen av någon anledning. Fram med gasolen och snart så satt den som i berget igen.

Sen blev det trådlåsning av oljebultarna, den skarpögde ser att jag gjort en liten smutt fästpunkt för den ena oljebultens låstråd av en av skruvarna till kompressorhöljet. Tidigare fanns det inget bra ställe att naja fast den emot så det fick bli ett av bränslerören vilket inte alls blev bra eftersom jag då var tvungen att klippa låstråden varenda gång jag skulle loss med brännkammaren.

Med allt ihopdraget och klart släpptes turbinaxeln i och kompressorhjulet drogs på plats, nu jävlar ska det mycket till innan muttern släpper då jag både använt Locktite och följt Garretts rekommendation på åtdragningsmoment. Muttern ska vinkeldras med 140° vilket var ganska precis allt jag orkade dra med ett T-handtag till kamasahylsan, betydligt mer än vad jag trodde var hälsosamt för gängan men säger dom det så.

Här står motorn och har det bra, det börjar bli rätt tjusig patina på den nu med sotiga bränslerör och blånerad plåt. Jämför med det här kortet från tiden innan den miste svendomen så syns det lite skillnad…

Två timmar lades på detta, 343h totalt.

Igår svarvade jag en testspridare med ett 17mm långt 1mm hål för att jag skulle kunna mäta hur mycket ett sånt flödar och därefter räkna fram hur många hål som behövs för att förse motorn med tillräckligt med lustgas, vid 10 bar flödar ett sånt hål 27ml/s och lite höftande på miniräknaren ger att jag kommer behöva 5 stycken hål för att nå designflödet på 16.9 liter lustgas i minuten vid 30 bar tryckfall över spridaren.

5 stycken hål borrades alltså med 5° vinkling in mot centrum, sen skruvade jag ihop spridarplattan och gjorde en provflödning. Den gav om möjligt ännu sämre resultat än tidigare, anledningen är att mängden metanol som behövs är så liten att en 360° spraykona blir så lövtunn att lustgasstrålarna går rakt igenom den utan att blandas ett dugg.

Jag bestämde mig alltså för att skrota idén med en rundstrålande metanolspridare och började leta material för att göra en löstagbar bränslespridare med fem vinklade hål som sprutar metanolen rakt in i lustgasstrålarna istället, det är så de flesta amatörspridarna är byggda så man kan ju undra varför jag inte gjorde så från första början istället för att komma med egna dumma idéer…

Jag kan alltså använda den här plattan som den är och behöver bara byta ut den försänkta skruven i mitten mot en annan spridare, tur det då det ligger ett antal timmars jobb i den.

Efter att ha hittat en lämplig bit svarvämne till den nya spridaren började jag få såpass mycket feberkänning att jag inte hittade åt chucknyckeln jag höll i fem sekunder tidigare, då kändes det lika bra att göra kväll…

Detta är egentligen inte så bra här uppe i den kalla norden där temperaturskillnaden mellan sommar och vinter kan vara upp emot 60°C, trycket i lustgas- och kolsyretankar varierar nämligen med temperaturen så om jag justerar in spridarna en kall vinterdag när gastrycket är lågt kommer motorn fullkomligt dränkas när utetemperaturerna stiger och trycket i tankarna ökar.

Därför har jag tänkt om och ska använda en högtryckstank med en inert gas, antagligen kväve, som sen trycksätter båda tankarna med hjälp av tryckregulatorer. Detta gör att matartrycket är konstant oavsett utetemperatur, en annan stor fördel är att jag kan finjustera bränslemixen genom att justera trycket i tankarna individuellt. Massa svammel blir det men eventuella nyfikna kanske vill veta hur tankegångarna går.

Jag har även börjat tillverka en ny spridarplatta, och nu efter att Kläppen hjälpt mig göra ett centreringsdon till trebackschucken på rundmatningsbordet blir det fan så mycket bättre resultat av fräsningen.

Spridartypen heter Pintle där en rundstrålande metanolspridare i mitten av plattan sprutar ut en bränslekona med 60° vinkel och en full cirkel med lustgashål sprutar in i metanolkonan och blandas, den nya spridarplattan får en mindre metanolspridare (M6 försänkt insexskruv istället för M8) och mindre hål för lustgasen vilket förhoppningsvis ska ge en bättre mix.

God kväll kamrater!