Vi har skickat in raketsparksfilmen till Nikons filmtävling för att öka på racebudgeten från Obefintlig till Skaplig, tyvärr inser inte den genomsnittlige filmfantasten storheten med just raketsparkar så vi har inte fått en endaste liten röst ännu…
Kan inte ni, trogna läsare, göra detta till veckans projekt att rösta upp filmen rejält? Be grannar, släktingar och älskarinnor att gå in och se till så jetdriften får fotfäste i Svensk Filmkultur!
Jag har hört på omvägar att det byggs ångraketer lite överallt nu av folk som i vissa fall inte har en blekaste aning om vad det är för krafter i trycksatt ånga. I största möjliga mån vill jag undvika moralpredikan men i det här fallet känns det som att ett varningens ord är på sin plats.
Med en syrgastub och hydraulkopplingar är det på gränsen till idioti att köra en ångraket bland folk, med lustgastuber/pulversläckare/andra lågtryckskärl och hemmabyggda kopplingar är det renodlat vansinne och ungefär lika begåvat som att spela rysk roulette med fullt magasin.
Vill ni mot förmodan experimentera med diverse hemmabyggen så håll er för guds skull för er själva på någon plats där det inte finns skridskoåkare eller annat löst folk som kommer för att glo, skulle det smälla så vill man inte ta med sig grannarnas ungar i graven direkt…
Så var det dags, Mobackens anarki skulle äntligen få en egen dragstrip. Det va svinkallt ute solen nådde knappt över de taniga grantopparna i Albanien (grannbyn på andra sidan Mosjön). Detta stoppade dock inte det handlingskraftiga manskapet från Sjöbackens Alltjänst! Som raskt plogade upp en testbana.
För lite att göra, för mycket öl kvar för att lägga sig.
Brorsan lyckades rippa ljudfilen från P4-intervjun så jag har lagt ihop den med lite bilder från ångsparksbygget. Jag har fortfarande svårt att se vad som är så märkvärdigt med den här raketen jämfört med allt annat vi håller på med, men en inte helt orimlig förklaring är att ångraketen fungerar felfritt medans våra andra jetmotorer hittills inte är mer än påkostade skrothögar…
Mitt i andra påtåren på lunchrasten i torsdags ringde en reporter från VK och ville prata lite om ångraketsparken, en halvtimme senare hade jag svamlat ihop tillräckligt med material för att han skulle vara nöjd. Jag ringde Olov och tvingade honom att kånka ut sparken på gården och ta lite kvalitetsbilder som jag kunde maila över till reportern senare på kvällen.
Nu ligger det ute ett reportage på tidningens websida:
Överlag en bra skriven artikel av Bertil Wallin. I vanlig ordning så är det lite faktafel överallt i texten, men jag antar att artiklarna skrivs med mys-filtret aktiverat så att även Krösamaja 98 år ska begripa dom. Min utläggning om convergent-divergenta ångdysor fick till exempel inte vara med, heller inte uppskattningen om hur långt ifrån sparken folk skulle bli mos ifall tuben skulle få för sig att sprängas.
Dessutom var det ju Olov som byggde sparken och inte Pål, och Erik nämndes inte alls.
I morse klev man upp tidigt och åkte ut till Mo för att testa säkerhetsventilen och förhoppningsvis provköra sparken lite.
När vi kom ner till sjön såg det mörkt ut, men det visade sig att det var ganska bra med is när vi trampade runt lite och kollade. Olov stuvade det vid det här laget rätt slitna oljefatet fullt med ved och satte fyr medans jag och Pål fyllde raketen med vatten.
Efter att ha skruvat lite i säkerhetsventilen för att hitta rätt inställningstryck så gjorde vi en provskjutning med Pål som chaufför på strax under 20 bar, efter repan så plockade vi isär ventilen, bytte alla o-ringar och ställde för en körning till.
Denna gång propsade jag på att köra och vi eldade upp trycket till 40 bar, tanken var att jag skulle köra på 50 bar men en tätning började läcka lite så vi nöjde oss och kånkade ner skiten på sjön.
Allt som allt en lyckad dag, 105 knyck på en spark känns betydligt fortare än det låter…
Idag kom Olov insusandes i långfillingarna på sparken för att skruva på säkerhetsventilen, han passade även på att lasta på sin turbo och assistera några timmar i depåsparksbygget innan han susande iväg hemöver Mo igen.
Tänk en så stilig karl, inte undra på att Emma föll pladask.
Som bonusmaterial kommer filmen på provkörningen som vi egentligen skulle hålla inne med, kändes bara dumt att låtsas vara någon Hemlige Arne. Upp med skiten bara.
