Idag var den stora dagen, nu skulle det minsann ske. Och ta mig faen gjorde det inte det också!

Olov och Pål hade fullt upp med att löda ihop elsystemet på gasturbinen så efter en stund hade jag inte ro att vänta längre, Olle och en kamrat hade kommit för att glo lite så vi tre for iväg för att rigga upp pulsjetsparken och testa lite i väntan på att Olov och Pål skulle bli klara.

Av denna anledning iddes vi inte filma något vilket vi förstås ångade sedan…

Jag bestämde mig för att prova köra på bensin direkt så förvärmaren fick stå och puttra några minuter tills motorn var varm och go, sen igång med soppapumpen och det hördes direkt på de första smällarna att det var bättre tryck i pipan nu!

Efter lite justerande av spridardjupet så small den igång och gick riktigt hårt även om det fanns mycket kvar att ge, strypningen på förångningsspolen var nog för liten för trots 6 bar bränsletryck gick det inte få motorn att gå för fullt.

Plötsligt hände det något med motorn och den vägrade starta igen, tydligen blev förångningsspiralen så varm att den hårdlödda spridaren släppte från kopparröret och sköts loss. Vi letade efter den utan resultat så jag gjorde en nödlösning genom att klämma ihop kopparröret till en enkel spridare men det funkade inget vidare, dessutom verkade batteriet tappa kräm eftersom bränsletrycket inte ens orkade över 2 bar på slutet.

Vi packade ihop och åkte tillbaka till panikskruvarna i Mo för att dricka kaffe, käka pizza och stå och dryga oss lite, Hur det gick för Olov och Pål lär ni få läsa om framöver.

Ovanligt tråkiga bilder eftersom det är tre bilder på samma motiv, men det är allt som blev taget tyvärr. Det blev lite filmat efter att spridaren lossnat men det är ju inget att se eftersom den inte ville starta då.

Nu gäller det att bygga en bättre spridarhållare och kanske korta ner förångningsspolen några varv så den inte överhettas lika mycket, sen är det dags för start igen. Då ska jag dessutom se till att ha kameramannen med.

Tills dess, tadaa!

Idag har jag, Olov och Pål varit nere i garaget i stan och hjälpts åt med att göra sparkarna färdiga för att kunna startas i morgon. Vi gjorde paus för lunch vid två och sen åkte Pål och Olov till Mo för att fortsätta skruva, det lär nog ta stordelen av kvällen innan dom har allt färdigt.

Jag fixade till fästena så motorn sitter rakt och fodrade det bakre fästet med avgasbandage.

Så här ser sparken ut i färdigt skick, förhoppningsvis är motorn blånerad vid den här tiden på dagen i morgon.

Full verksamhet i garaget.

Som ett led i vår strävan efter en ISO 9001-certifiering gjorde vi den obligatoriska funktionskontrollen på ducted fan-motorn då jag efter mycket om och men fått tag i en styrning till fartreglaget, och resultatet blev som synes underkänt.

Fläkten gillade visst inte att motorn vred igång på 60A direkt så fläktvingar och delar av höljet sprutade runt öronen på oss. Den gamla trogna lövblåsen får alltså jobba en säsong till.

Lastning inför tillbakaresan till Mo, vi tog svängen förbi kebaberiet och när Pål tittade ut stod det en hel folksamling runt bilen och glodde. Undrar just varför, det där lasset ser väl inte speciellt märkvärdigt ut?

Idag svarvade jag MFI-munstycket och bockade till ett kopparrör som munstycket hårdlöddes fast på, anledningen till att det blev en så stor böj är att det ska gå justera spridarinsticket enkelt.

Jag funderade först på att bygga en justerbar hylsa men det blir för krångligt med tanke på att det inte går ha gummitätningar pga värmen, och jag vill inte riskera att den ska läcka bränsle under körningen med tanke på att jag har familjejuvelerna några decimeter ovanför.

Nu är motorn äntligen redo för provstart, jag har inte fixat motorfästena än men det ska jag göra på fredag när Olov kommer förbi.

Tjo!

Här kommer en helhetsbild signerad M på hur motorn kommer se ut när den är färdig, det som skiljer bilden från hur min motor ser ut nu är att ejektortratten sitter monterad. Inloppet på konan ska slipas ur där den ligger mot motorn så det är ingen rit-tabbe ni ser.

Och vad ska en sån tratt vara bra för då? Jo det ska jag tala om, den tar nämligen till vara på avgasvärmen och omvandlar den till dragkraft helt utan att motorn drar mer soppa. En yttest finulig konstruktion.

När “smällen” sker blåser ju avgaserna ut genom både insuget och utblåset eftersom det inte sitter några insugsventiler i den här motorn, avgaserna som blåser ut genom insuget är såklart vädigt varma och har hög hastighet. Det som händer är att det blir en s.k. ejektorverkan där omkringliggnade luft sugs med in i utblåsningsluften och värms så klart också upp, denna effekt tas tillvara i tratten där luften expanderar av värmen och “pressar” tratten framåt vilket ger den ökade dragkraften.

Det skulle teoretiskt sett gå ha en ejektortratt på utblåset också men det känns som att motorn är nog lång som den är med sina 1.5m.

Idag kapade jag av utloppskonan en bit för att få rätt längd på motorn, jag monterade även kopparspolen inuti brännkammaren och fuskputsade upp motorn lite med sandpapper. Blev inget vidare snyggt, jag får lägga lite mer energi på slipandet nästa gång.

Det bakre motorfästet kommer kläs invändigt med avgasbandage för att motorn ska ligga bättre i det, när det studsar och hoppar ute på sjön är det risk att den glödheta motorn tar stryk annars när det är metall mot metall. Jag har tänkt knycka lite bandage av Olov som han ska ha till att täta skorstenen i sovbarracken med, så jag lär väl få kompanistryk om det ryker in när vi ska sova…

Idag blev det några timmar gjorda i garaget och när jag åkte hem var motorn så gott som färdig, kvar att göra är att kapa av några centimeter av utloppskonan, ta upp en genomföring för kopparspiralen och fixa en ny spridare till insuget. Den ser verkligen stor ut jämfört med den gamla Thunderchine-modellen så det ska bli intressant att montera den på sparken och se vad det liknar.

Det kommer att göras en ejektortratt också när motorn har bevisat att den går som den ska, så motorprofilen kommer att se lite annorlunda ut då jämfört med nu. En uppskattning på dragkraften är 30-33kg statiskt, men när sparken börjar röra sig framåt kommer ejektortratten att hyvla in mer luft så ju fortare sparken går desto mer dragkraft kommer motorn ge.

Olov och Påls spark kommer alltså få sig en match, trots att dom kommer ha 15-20 kg mer dragkraft så kan det bli en jämn kamp eftersom dom har en enorm fläskpråm jämfört med min smäckra skapelse. Jag tror att jag ska bära sparken fram till startlinjen bara för att psyka motståndarna lite.

Får se om jag ska kosta på att putsa upp motorn med slipduk, det är ju rena porren med borstat rostfritt. Sen när den har körts en stund är den ju blånerad och ful men jag får väl passa på att ta några kort på den innan dess.

Idag kom dom efterlängtade insugsritningarna från M så jag smet iväg till verkstan några timmar under kvällen.

På insuget ska det vara en ordentligt stor inloppsradie och enda sättet för en klåpskruvare att tillverka en sån är genom vilt bankande medelst kulhammare, två timmar i sträck höll jag på jävlas så nu kan jag lova att det är färdigrunkat för ett par dagar framöver. Underarmen närmar sig Karl-Alfreds storlek och skulle fjällan utmana mig i fingerkrok nu skulle jag lämna walkover direkt…

Idag blev det några fler lingon lagda i kors i garaget, jag riktade upp och svetsade fast de nya konorna på motorn och mätte upp totallängden noggrant så M får veta hur mycket jag fuskat med toleranserna.

Jag ställde upp brännkammaren på den svetsade delen av motorn (den går inte svetsa fast innan insuget är fastsatt) och tog en bild för att visa på storleksskillnaden mellan första motorn och den här.

Den kommer inte ge mer dragkraft bara för att den är längre, men den kommer bli mycket mer förlåtande och mer lättstartad.

Ha ha, det där har ni hört förut va? Nu lär jag säkert få fan av M för att jag berättar att han klantat sig (I know you are reading this, M…) men han har kommit på att han inte tagit med luftdensiteten i beräkningarna när han skissat fram motorerna. Kallare luft har högre densitet så mina motorer får i sig en större mängd syre än vad dom har varit beräknade för. Det är därför motorer som har gått bra i Chile där det är över 20°C hela tiden inte har startat alls här i kalla norden.

När man designar pulsjetmotorer så är nämligen insugsarean väldigt viktig, ju mer luft man får in i motorn desto mer dragkraft ger den (väldigt förenklad förklaring). Detta funkar till en viss gräns, får den för mycket luft blir den svår att starta och kan till och med bli omöjlig att få igång.

Alltså ska han räkna om insuget till min motor samt till Eriks stora pulsjetmotor Jorm för att dom ska passa bättre för vinterförhållanden. Jag håller tummarna i vanlig ordning.

Idag kom jag iväg en sväng till garaget och började på med den nya motorn, jag fick stallorder att inte börja med insuget tills resten av motorn var byggd och uppmätt så jag fick nöja mig med att kapa ut och rulla konan som insuget ska sitta på och utloppskonan.

När konorna var någorlunda runda (rim!) så svetsade jag ihop dom så det ska gå göra de sista justeringarna innan motorn sätts ihop, men då det drog ihop sig till middag så fick det duga för dagen. Det var dessutom kö till skruvstycket så det kändes lika bra att spara det sista till nästa garagebesök.

Erik lyckades dessutom fånga på bild vad som finns i slutet på den berömda tunneln. Kakor!

Det gick inte slita sig ifrån motorbygget ändå, jag smet hem och skrev ut en trave ritningar till den nya motorn så jag har lite kvällspyssel över en kopp kaffe med att klippa utbredningarna.