För att få lite mer kött på benen (eller mindre kött på benen beroende på om man tippar smältan i skon eller inte…) gällande lost-foam gjutning tog Olov och jag och gjorde ett experiment för en timme sedan, Olov hade tidigare i veckan tillverkat en varmtrådsskärare för att skära högdensitetsfrigolit (styrofoam) och med hjälp av den snidade jag till en liten testbit med två stigare för smältan och begravde den i silicasand.

Sen vevade vi igång gamla bettan och matade i en famn aluminiumklossar som killarna i Svarthålet Racing donerade till oss i vintras.

Egentligen ska silicasanden blandas upp med bentonit-lera för att bli sådär hållfast och formbar som den ska vara, sanden i sig är så finkornig att den rinner som vatten så vi hade väl egentligen inga stora förhoppningar på att resultatet av gjutningen skulle bli speciellt bra. Lite förvånade blev vi alltså när vi plockade upp den gjutna biten ur sanden!

Efter att ha kapat bort gjutkanalerna och blästrat bort sanden som fastnat i gjutningen blev den så här fin, en perfekt kopia av frigolitmodellen. Vi har däremot inte räknat ut än om det är en mötesklubba, en kylarprydnad till A-forden eller ett medeltida abortredskap vi har tillverkat…

Av en slump läste jag en artikel i Helsingborgs Dagblad om en kille som skulle vara ett strålande (ha!) tillskott i teamet, experimentlustan är det då rakt inget fel på.

—————————————————-

Försökte bygga kärnreaktor i lägenhet

När polis och experter stormade in i lägenheten i centrala Ängelholm visade det sig att det var allvar. En ung man med tillgång till radioaktiva ämnen hade försökt bygga en egen kärnreaktor.

.

På Internet har mannen lagt ut bilder på olika experiment som han har gjort i strävan att få igång kärnreaktorn. Här hade han försökt koka tre radioaktiva ämnen i svavelsyra för att lättare kunna blanda dem.

.

.

För ungefär ett halvår sedan började 31-åringen med sitt experiment. Han ville veta om han kunde bygga en kärnreaktor i sin lägenhet i centrala Ängelholm. Han beställde en del radioaktiva ämnen från utländska företag och plockade isär brandvarnare hemma. I brandvarnare finns nämligen ett radioaktivt ämne som är tillåtet att ha om det sitter där det sitter. Tar man ut det är det däremot för stora mängder för en privatperson att hantera utan tillstånd. För ett par veckor sedan skrev han till Strålsäkerhetsmyndigheten för att fråga om det var lagligt att tillverka en kärnreaktor hemma.

.

– Då ville de komma ner och mäta strålningen i min lägenhet. När de kom hade de polisen med sig. Jag har haft en geigermätare och inte märkt några problem med strålning, berättar 31-åringen.

.

Varför ville du bygga en kärnreaktor?

.

– Jag har alltid varit intresserad av kärnfysik och partikelfysik. Jag har läst mycket böcker om det och ville se om det gick. Jag tänkte bara på det som ett experiment.

Geigermätaren beställde han från USA. Totalt har han lagt mellan femtusen och sextusen kronor på sitt projekt. Om han hade fått den att fungera vet han inte riktigt vad som hade hänt.

.

– Då hade den nog blivit lite varm och så hade strålningsvärdena ökat. För att få den att generera el skulle man behöva ha en turbin och en generator och det är väldigt svårt att bygga själv, säger han.

.

Hade de förhöjda strålningsvärdena varit farliga?

.

– Jag vet faktiskt inte, men jag tror det. Men det hade främst drabbat mig. Jag var beredd att utsätta mig för det, jag är inte så rädd för sådana saker.

Mannen greps efter Strålsäkerhetsmyndighetens inspektion och förhördes av polis. Där erkände han och släpptes senare. Han har varit mycket öppen med sitt projekt och lagt ut mycket information om det på internet. På ett ställe skriver han ett inlägg med rubriken “How to build a nuclear reactor”, hur man bygger en kärnreaktor. Inlägget inleds med att han konstaterar att det inte är så svårt. Men han lyckades inte riktigt innan Strålsäkerhetsmyndigheten kom.

.

– Jag fick aldrig igång den. Jag hade bara skaffat det som behövdes, så jag vet inte om den hade fungerat. Det är nog rätt svårt att få det att funka. Men de tog alla mina grejer, så nu har jag lagt ner. Nu håller jag det på det teoretiska planet, berättar han.

.

Strålsäkerhetsmyndigheten tror inte att han hade lyckats med den utrustning som han hade.

.

– Nej, det hade inte gått med det vi hittade. Vi är inte klara med alla mätningar än, men så som vi bedömer det nu hade han inte kunnat orsaka någon skada med det han hade. Och den strålning som vi uppmätte i hans lägenhet var ingen fara för någon, så grannarna behöver inte vara oroliga, säger Leif Moberg, forskningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten.

.

Mannen har accepterat ett strafföreläggande. Blir det tal om det handlar det om att han kommer att få betala böter för sitt brott. Det är oklart om någon annan försökt sig på något liknande tidigare.

.

– Jag har aldrig varit med om det, säger Leif Moberg.

Måste flika in en nygjord filmning från Ernie Wrenn som kör en likbil med en Westinghouse J-34 jetmotor i, han är för övrigt en av grundarna till det utmärkta jetmotorforumet JATO (www.jetandturbineowners.proboards.com) och gör diverse uppvisningskörningar runt England.

Lite intressant är att motorn förbrukade 380 liter jetbränsle under den här körningen, det är ganska billigt att åka jetspark i jämförelse…

Årets happening i mellan-norrland är i full gång, jag talar givetvis om Hemvändarhelgen i Norråker där tunnbrödsförsäljning, hoppborgar och nu även gasturbindemonstrationer har stått på agendan.

En fraktion av Mobacken Racing (närmare bestämt jag) åkte hem till mor och far över helgen och kunde inte motstå frestelsen att plocka med mig lite smått och gott för att återuppliva gamla minnen.

Under tiden jag bodde hemma höll jag nämligen folk vakna mer än en natt med diverse provkörningar av gasturbiner och pulsjetmotorer men då det var ett antal år sedan nu kändes det som att det var dags igen. Mässgeneral Per-Ingvar såg måttligt road ut av idén att ha en ylande jetmotor ståendes bland träslevsförsäljare och våffelstekare men efter några körningar slappnade han av märkbart då han insåg att det inte på långa vägar levde om som den gamla jet-gocarten gjorde.

Allt som allt en lyckad lördag, inga haverier och förhoppningsvis har någon ung själ fått upp ögonen för gasturbiner och önskar sig en vinkelslip i julklapp av far.

Nu är äntligen hela min verkstad flyttad till mitt alldeles egna villagarage (ok då, bankens alldeles egna villagarage…), så nu fattas bara lite eldragning och ordning&reda innan jag kan fortsätta med motorbygget.

Ni kanske har märkt att denna sida har legat nere i några dagar nu. Det är inte jag som har råkat rycka ur nätkabeln, utan det är vatten i Köpenhamn som har ställt till allt. På grund av översvämning i serverhallen, där mobackenracing.se bor, i Köpenhamn så har det blivit litet knas.

Ni kan säkert räkna med lite fler driftstörningar innan de har fått igång allt igen på webhotellet.

Olov och hans bättre hälft tittade förbi på middag idag och under tiden vi väntade på att tanterna skulle fixa fika smet vi ut för att provköra min lilla köpe-turbin, det sket sig direkt i planeringen där eftersom damerna vart såpass nyfikna att dom följde med ut.

Vi höll på jävlas ett tag då det var en kontakt som glappade (låter bättre än att jag erkänner att jag glömde koppla in givaren till avgastempen i motorstyrningen…) men när allt var kopplat och luftbubblorna borta ur bränsleledningen så hostade den igång.

En söt liten sak det här, det är lite skillnad på motorkaraktären jämfört med sparkturbinen som för ett rent helvetiskt oväsen. Styrker tesen om att man ska göra det själv för att det ska bli riktigt gjort.

…behöver även vi i Mobacken Racing, tro det eller ej. Då is-landracing av förklarliga skäl mest utövas under vinterhalvåret och vi för ovanlighetens skull inte körde skrot sist har vi tagit oss friheten att hinna ikapp med lite andra projekt som fått stå tillbaka för sparkbyggandet. Det innefattar A-fords-ombyggnad, soff-rodel, hojåkande, camaro-raggande, fräsrenovering, folkabuss-skruvande, veterantävlingsskoter-byggande och en hel del annat.

Planer finns för att skaka liv i jetsparken igen för att se så allt står rätt till och börja skissa upp riktlinjerna för nästa års tävling, vi åkte 122km/h i år med alla möjliga odds emot oss så till nästa år hade vi tänkt öka på den siffran en del. Hur mycket beror lite på vad besiktningsmannen Peter har för åsikter om våra planer, säger inte mer om det nu men det kan bli rätt kul om han ger tummen upp.

Tack förresten till ni som kom förbi i Tierp och hälsade på, jag var dit tillsammans med Bjursingen, Olle och Linus & Jim ur Svarthålet Racing på dragracingen och träffade flertalet karlar i varierande berusningsgrad som kom och berömde oss för allt tok vi gör i garagen. Den kvinnliga fancluben lyste konstigt nog med sin frånvaro under helgen men jag antar att dom spar krutet tills Orsa i vinter.

Jag fick nys om en begagnad AMT Pegasus MK3 gasturbin i England som jag slog till på för några veckor sedan, i fredags dök den upp och idag gjorde jag ett litet motorstativ till den.

Det är en riktigt söt liten sak med våra mått mätt, ska ge ca 13-14kg dragkraft och väger som en blötfis ungefär.

I första skedet kommer jag använda den till ren nöjeskörning och som visningsmaskin men tanken är att jag när tid finnes ska bygga en kraftturbin till den och kommer då kunna få ut 20-25hk ur den, inte illa med tanke på storleken. Lär komma någon film på en provkörning framöver när jag fått fatt i turbinolja till lagringen.

I vanliga fall försöker vi undvika att skriva om projekt som inte har med tävlandet att göra men jag gör ett undantag här eftersom det handlar om gasturbiner och då motorn någon gång i framtiden mycket väl kan hamna i en depåspark eller liknande.

Har ni inte märkt det så ligger det numer en lista med våra presentationer till höger här, lite svamlande om vad vi gjort tidigare och hur det kom sig att vi träffade varandra.