Den här helgen har det inte hänt mycket för mig, Olov och Pål är i Storåbränna och visar upp sparken och jag är hemma och försöker hålla värme i kåken. Inte helt lätt när man vaknar upp med -36°C ute och en krånglande värmepump.
För att hålla illusionen levande att man gjort något vettigt i helgen smet jag ut en timme i verkstaden och fixade till det sista med kompressorsidan av motorn, två 0.5mm tjocka packningar klipptes ut och lades emellan kompressorhus och diffusorhölje för att få rätt frigång för kompressorbladen.
Sen drog jag bultarna med Locktite för att dom inte ska lossna och orsaka ännu ett haveri, då jag fått slut på reservkompressorer skulle det innebära ett stopp i bygget på ett par månader vilket inte vore speciellt skitskoj.
För ett par kvällar sedan var det storbak i den Johanssonska Verkstaden, turbinhuset skulle nämligen in i ugnen för att keramiken skulle härda.
Två timmar senare var det klart, jag slipade bort coatingen på ytan som går emot jetpipan och det är rätt otroligt hur slitstark coatingen är när den väl är genomhärdad. När den är nysprutad kan man skrapa bort den med nageln ungefär som med en trisslott.
Här sitter turbinhuset monterat på motorn, med ett par kluttar Playdoo dubbelkollade jag frigången och det ser fortfarande bra ut.
Nu var det dags att väga den lilla tösen och se hur tung om gumpen hon är, min vän i australien som byggt en liknande motor fick ner sin till ca 19kg så det var lite spännande att se om min blev tyngre eller lättare.
16.5kg! Inte illa alls, och då finns det ändå ett par tre kilo att banta bort i turbinhus och NGV ifall jag skulle vilja det. Nu ska jag bara shimsa in kompressorhuset och sen kan jag montera motorn i testbänken igen.
Två hyfsat effektiva timmar kan jag skriva på det här, 347h totalt.
Idag förärade jag och tösen Olov och Pål ett besök i Mobacken HQ där dom höll på programmera styrsystemet på sparken, jag passade på att låna blästerskåpet och blästrade av turbinhuset så jag slapp stå ute i kallgaraget hemma och göra det.
Nu ikväll blev det en snabbvisit i verkstaden där jag sprutade på ett par lager keramik, i vanlig ordning är det omöjligt att ta bra bilder på blanksvarta saker men sen när coatingen torkat och jag härdat den i ugnen kommer det nog gå få till ett bättre kort.
Efter att coatingen härdats är det bara att skruva ihop motorn, jag ska försöka komma ihåg att väga den innan jag bultar fast den i motorstativet för att se vad jag landar på. Vore skoj om den är lättare än min australiensiske kamrats motor men det är inte så troligt med tanke på materialtjockleken i NGV-huset…
Vissa dagar gäller det att vara lite undercover för att få något gjort. På med Alfons Åberg på datorn, häll upp en mugg med russin till jäntan och ett par smidiga ninja-moves senare har jag lyckats knycka med mig en burk modellera ut till garaget.
Och för er som undrar var det inte för att få göra ler-snoppar i fred jag knyckte den utan för att mäta in frigången på turbinhjulet.
Sen sattes turbinhuset på plats och vips hade jag exakta mått på hur stort glappet är mellan turbinen och huset, jag har nämligen slipat om turbinhuset lite så det följer vingarna bättre och då är jag tvungen att kolla glappet så det inte skaver i när motorn blir varm och saker och ting utvidgar sig.
Spelet börjar på 0.8mm vid vingspetsarna och sjunker ner mot 0.6mm i slutet av radien på vingprofilen. Precis lämpligt!
Sen rensvarvade jag anliggningsytan för motorhöljet så det tätar bättre, jag hade lite luftläckage där tidigare och det blev inte bättre direkt av att flänsen slog sig lite när jag svetsade i turbinhuset nu senast.
Här sitter turbinhuset provmonterat, perfekt passform och ingen tillstymmelse till att turbinhjulet skrapar i hur än jag bryter och bänder i det. Kvar att göra är att blästra av turbinhuset och lägga på ett nytt lager keramisk coating, sen är motorn så gott som i ordning igen.
Nu i kväll har jag monterat ihop JU-01 igen, jag är glad att jag lade en hel del tankeverksamhet åt att bygga en lättmekad motor eftersom jag redan hunnit riva den ett antal gånger under förbättringsfasen i bygget.
Första punkten att pricka av på kvällens lista var att kolla så ingen bränslespridare var tätt, tur jag gjorde det för jag hittade en som lossnat från silverlödningen av någon anledning. Fram med gasolen och snart så satt den som i berget igen.
Sen blev det trådlåsning av oljebultarna, den skarpögde ser att jag gjort en liten smutt fästpunkt för den ena oljebultens låstråd av en av skruvarna till kompressorhöljet. Tidigare fanns det inget bra ställe att naja fast den emot så det fick bli ett av bränslerören vilket inte alls blev bra eftersom jag då var tvungen att klippa låstråden varenda gång jag skulle loss med brännkammaren.
Med allt ihopdraget och klart släpptes turbinaxeln i och kompressorhjulet drogs på plats, nu jävlar ska det mycket till innan muttern släpper då jag både använt Locktite och följt Garretts rekommendation på åtdragningsmoment. Muttern ska vinkeldras med 140° vilket var ganska precis allt jag orkade dra med ett T-handtag till kamasahylsan, betydligt mer än vad jag trodde var hälsosamt för gängan men säger dom det så.
Här står motorn och har det bra, det börjar bli rätt tjusig patina på den nu med sotiga bränslerör och blånerad plåt. Jämför med det här kortet från tiden innan den miste svendomen så syns det lite skillnad…
Som den något kryptiska övertexten på detta inlägg skvallar om har jag åtgärdat en klantighet som gjordes när turbinhuset svarvades, det var nämligen tänkt att en stödkant skulle centrera turbinhuset i NGV-plattan men den stödkanten blev av outgrundliga anledningar ett par mm mindre än hålet så bultarna och ögonmåttet har fått sköta centreringen hittills…
Lösningen blev att bygga upp med svets och fräsa till en ny kant med bättre passform, det blev några varv med svetsfog innan jag lagt på tillräckligt med material.
Med tillräckligt med svetsfog på plats blev det till att spänna upp turbinhuset på rundmatningsbordet och renfräsa kanten, sen slipade jag till resten av fogen med lamellrondell för att få den jämn och fin.
Dessutom har jag fått tag i en ny arbetsbänk som jag gjorde plats för i verkstaden, äntligen kan jag ha ordning och reda på delarna till gasturbinen istället för att stapla dom på hög bland allt annat bråte. Lär väl dröja ett par veckor innan det är rasvinklar även på denna arbetsbänk, men fram till dess ser det nog fint ut.
Två timmar lades på svetsning och fräsning ikväll, 341h toalt.
Det är bara att ta tjuren vid hornen om det ska hända något, nu ikväll har jag återställt de skadade delarna till ursprungligt skick och monterat sprillans nya lager.
Kompressorhöljet putsades av och jag passade även på att fintrimma in frigången mellan bladen och höljet för att inte tappa effektivitet i kompressorn. Samma procedur blev det med turbinhöljet där även det fick sig en omgång med sliptrissan. Har inte riktigt bestämt mig om det ska coatas eller inte, ska klura lite mer.
Sen spände jag upp turbinaxeln i svaven med dubbar för att mäta så den inte blev krokig av haveriet, som tur var så verkar den spikrak.
Med det gjort schimsade jag in de nya lagren och började plocka ihop motorn igen, skulle vilja se en ensam montör på Pratt&Whitney hålla den här renoveringstakten efter ett kompressor-ras… =)
Ursäkta förresten för det bedrövligt fula innanmatet i motorn, min fina keramiska coating har som synes släppt lite här och där och jag har inte orkat putsa bort det som sitter kvar.
Idag var det dags för den tredje provkörningen av JU-01, med bl.a. luftstyrningarna ombyggda och en hel del mätare på plats skulle det bli intressant att se hur den beter sig. Mina trogna kamrater var såklart på plats och såg till att humöret var på topp och kaffepannan urdrucken.
Olov handloggade avgastemp, varvtal, bränsletryck och tryck i jetpipan vid olika laddtryck och vi hann precis nå 1.2bar då det plötsligt blev tvärspännande. Se och njut:
Kompressormuttern släppte (detta är i alla fall vår teori) på grund av att den varit för klent momentdragen, kompressorhjulet lossnade och åt sig in i kompressorhuset med tvärnyp som följd. Här ser ni det numer aningen begagnade kompressorhjulet till vänster och ett sproilans nytt till höger.
Lagringen kändes väldigt glapp men efter kontrollmätning har det mest utsatta lagret tappat 0.01mm i ytterdiameter så det verkar som att haveriet är begränsat till kompressorhjulet.
Ett par varma startförsök (för klent tryck i dykartuben) har gjort att värmen krupit en bit in på turbinaxeln och missfärgat det bakre glidlagret men bortsett från det klarade sig motorn förvånansvärt bra. Inget att hänga läpp för alltså, värmemöstret på brännkammaren visade att de modifieringar jag gjort på motorn blev skitbra så bortsett från det lilla haveriet gick allt efter planerna. =)
Nu gäller det att ta reda på vilket moment kompressormuttern ska dras med så jag inte råkar ut för det här igen. Småskador på kompressorhölje måste putsas till och turbinhuset måste blästras av och coatas om då vingarna nött bort keramikcoatingen på några ställen vid haveriet.
Då det verkar dra ut på tiden med min beställda Autometer-bränsletrycksmätare så köpte jag ett par AN4 svetsmuttrar och slanganslutningar och gjorde ett provisorium med en vanlig glycerinfylld industrimätare.
Jag hade ingen mätare med lämpligt mätområde (0-7bar) så en sån måste jag skaffa nu i veckan, allt är i princip klart för nästa provkörning nu så om inget oförutsett händer borde jag kunna starta den i helgen.
Det jag kommer kolla under nästa provkörning är följande:
* Hur bränsletrycket beter sig vid 1.6bar då varvet av någon anledning inte vill stiga mer. * Varvtalet ska mätas vid olika laddtryck. * Trycket i jetpipan ska mätas. * Avgastempen ska hållas koll på då jag öppnat upp jetdysan en aning.
För att kunna kolla detta samtidigt som jag kör motorn kommer en kamera filma mätarna, håller man i spakarna på en jetmotor får man nämligen allt som oftast tilt i skallen och minns ingenting av det man egentligen skulle kolla…
Då ett läckande batteri gjort kaos med min gamla handhållna varvräknare (och då jag lyckades döda den fullständigt under ett renoveringsförsök med lödkolven) blev jag tvungen att skaffa en ny.
Tanken var att hinna fixa den riktiga bänkmonterade varvräknaren innan nästa provstart av gasturbinen men då det börjar dra ihop sig kör jag med den här istället, en reflextejp på en av kompressorvingarna räcker för att den ska kunna läsa av varvtalet. Den kostade mig mäktiga 233 riksdaler inklusive frakt från Kina, någon tjuga billigare än vad det kostat att köra enkel väg till Sundsvall för att köpa en på Biltema…
