Idag togs ett gigantiskt kliv framåt i bygget av en gasturbin-hoj i och med att jag numer kan anse mig ha en fungerande motor, jag har i och för sig inte plockat av höljet än och kollat hur det ser ut på insidan men den håller temperaturen stabilt och beter sig som den ska så det borde inte vara alldeles för mycket skrot inuti den.
Det första startförsöket stötte direkt på patrull då kompressorhjulet nöp fast emot höljet, förvärmningen gör så att turbinaxeln växer fortare än resten av motorn och lite väl tighta toleranser gjorde att de tu möttes. Ett extra schims gav två tiondelar mer frigång och nu snurrade det fritt igen.
Nästa start gick bättre, jag blev lite nervös eftersom det började spruta gnistor ur jetpipan men då jag tyvärr har god erfarenhet av hur smält turbinhjul ser ut i gnistform så antog jag att det var coatingen i turbinhuset som tackade för sig och reste hem. Jag hade justerat ner maxvärdet på PWM-styrningen till bränslepumpen lite väl mycket så jag kunde inte få upp laddtrycket över 1 bar, så motorn stannades och detta justerades till.
Nästa två starter gick bättre och min teori om gnistorna verkade vara korrekt då det efter några sekunder slutade spruta gnistor. Jetdysan är aningen för snäv då avgastempen vid halvgas (1.5bar) är 720°C vilket borde vara temperaturen vid fullgas, det syns att det går lite väl varmt på filmen när Olle släcker belysningen en kort stund.
Det är inget konstigt med att det glöder lite i utkanten av turbinhjulet med tanke på den snäva jetdysan, hade körningen gjorts i fullt dagsljus skulle det förmodligen inte synts. Innan nästa start ska jag öppna upp dysan lite för att få ner avgastempen mot 650°C vilket är lite normalare temp vid dessa laddtryck.
Allt som allt en mycket lyckad provstart, nu i helgen ska jag plocka isär motorn och kolla efter skador på brännkammaren och se hur det står till med de coatade delarna, tydligen så pallar inte coatingen med de extrema luftflöden som passerar motorn så i förlängningen måste jag nog tillverka ett nytt turbinhus helt i rostfritt. Jag körde bara motorn upp till halvgas under detta test så det kommer bli lite annan sång i pipan när jag vågar mig upp emot de 3 bar laddtryck som är fullgas. =)
Det fylls konstigt nog på med grejor i mitt tillhåll. Vem kan det va som drar hit allt??
Nu är det nån som parkerat 3 ton fräsmaskin där sparken brukade stå… En gammal bil j*vel och diverse lastbils saker tar också upp dyrbar plats i skrymslet. Det kommer alltså bli lite platsbrist framöver, radikala problem kräver radikala lösningar. Det första projektet blev därför att bryta ihop en lite dolly att rulla runt sparken på, något som egentligen skulle gjorts för länge sen.
Nästa blir att göra iordning en jigg för att räta ut medarna!
Det är allas vår jultomte Lars-Erik i Svarthålet Racing som skurit ut en ny 5mm tjock rostfri fläns till jetsparkens efterbrännkammare, den gamla i svartstål slog sig ju som bekant förra året vilket Olovs vänstra smalben kan intyga.
Nu är det bara för oss att skruva loss EBK:n och sätta rondellen i den!
Nu har startskottet för Speed Weekend i Orsa 2012 gått, igår öppnade anmälan och givetvis är Mobacken Racing Team anmälda!
Efter en lång “avslappnande” sommar känner vi oss taggade att återuppta kampen mot Mr Murphy´s lag.
I väntan på att andra projekt ska bli färdiga ska vi återvända ett tredje år med turbojetsparken. Även om det vore kul med nåt nytt så ska det bli roligt att prova få en högre hastighet än i våras
Vi ska prova hinna med lite chassie -modifieringar innan isen lägger sig på “hemma-arenan” även känd som Mosjön. Och förhoppningen är att prova ut sparken lite innan det blir för mycket snö på isen. Det största problemet ifjol (eller ska vi säga i våras) va nämligen att medarna blev satta lite snett vilket gjorde att sparken drog så mycket åt höger att Anders fick skorra med vänstra hälen hela banan för att styra rakt. detta tillsammans med att det bara gick att hålla drygt halvgas för att inte tappa kontrollen gör att vi har goda förhoppningar att få en skaplig skillnad i medelhastighet.
Inom en snar framtid kommer uppdateringarna börja rulla in, så håll till godo med Speed Weekend´s egna Trailer!
Läge att även rikta ett tack för transporten av grejorna under tre års Speedweekend samt mycket annat.
Selanders sysslar i stort med nöt- och lammköttproduktion. Skogsdelen bygger på att vi i nuläget städar upp i våra egna bestånd med energiaggregat på skördare och levererar virket själva som flis till kraftvärmeverket i Östersund. Vi utvecklar vägnät och liknande i våra skogar för att i framtiden få ett lönsammare skogsbruk. Detta med egna maskiner som även används i entreprenadsektorn där vi utför alla möjliga schakt- och transportuppdrag med hjul- och bandgrävare, bandtraktor, teleskoplastare och tridemlastväxlare med släp mm.
Efte tre år av elände och strul har vi äntligen tagit oss i mål, med medar krokiga som bananer var jag tvungen att ha vänster häl i isen hela sträckan för att hålla kursen men i mål kom vi!
Vi satsade på en säker repa med lågt laddtryck, ingen vatteninsprutning och inte onödigt mycket soppa i EBK:n, den fick lite massage med pinnsvetsen för att överleva repan så vi ville inte överhetta den.
Trots allt det fick vi en noterad toppfart på 122km/h på GPS:en, riktigt bra under omständigheterna. Vi kommer nog ha svårt att inte flina skallen av oss på banketten ikväll.
Får se om Bjursingen får ihop en lördagsfilm i natt, annars klipper vi ihop något senare. Lite mycket att stå i nu. =)
Uffes Trailertransport har valt att bidra med årets åtgång av jetbränlse!
Ulf fraktar allt mellan skogs- och entreprenadmaskiner till hus och Londonbussar på lågbyggd maskintrailer med trombon. Bara fantasin och Polisen som sätter stopp alltså!
Idag laddade vi hårt och landade halvvägs, ungefär. Olov körde första repan och stödde på ett ganska moderat laddtryck på 2.2bar men slog av efter halva sträckan. Det visade sig att bultarna till EBK:n släppt och styrt förbränningen upp under värmeskölden så Olov eldade upp ett par hojstövlar, ett skinnställ och vänstersmalben innan han slog av på gasen och stannade under vilda indiansprång.
Med hjälp av lite pinnsvetsning stummades EBK:n och en ny repa var på G strax före kvällen, undertecknad blev chaufför den svängen då Olov inte riktigt var i skick för att ratta spark med sitt ben. Den här gången var avluftningen till bränsletanken stängd så jag fick snopet vika av på samma avfartsväg som Olov tidigare med släckt motor.
Motorn är kry med stum och fin lagring och humöret är som alltid i topp, så vi räknar dagens repor som träningspass och håller siktet ställt mot morgondagen och en hel tvåkilometersrepa, onödigt högt ställda mål kan tyckas då vi bara skruvat i två år med sparken men såna är vi, vilda gamblers ut i fingerspetsarna.
Det gick ont för andra också, Olle fick slut på startgas, Bosse fick knas i Lamborghini-elhärvan igen, Svarthålet Racing höll på hela kvällen utan att få igång pulsjetmotorn, Peter sprängde bakdäcket på Hayabusan i depån och så vidare och så vidare. En strulig dag helt enkelt, men i morgon då jävlar!
Idag var en glädjens dag på Mobacken, vi firade att sparken var klar och framför allt att besökarantalet på hemsidan kommit över 100.000 personer! Inte illa det inte, man kan ju inte annat än förundras över hur många lättroade människor det bor i vårt land.
Efter tårtätningen blev det fight om glasyrtuben, med ålderns rätt fick jag första slicken.
Med detta avklarat var det dags att veva igång muskedundret, vi har hållit på hela förmiddagen med att bygga det sista grejorna till sparken så nu var sanningens minut (snarare timme) inne! Ska vatteninsprutningen göra någon nytta? Hur mycket dragkraft ska vi få ut? Ska EBK:n smälta? Frågorna var många, svaren desto färre.
Nu är det bara småplock kvar så det ser ut som att det inte blir speciellt stressigt nu i veckan innan vi åker, lite shopping och kalsongvikande så är vi klara för avfärd.
Idag var det full fart i produktionen från klockan 08.00, Olov började med att renovera Refleks-kaminen i Norrlandsbarracken och jag satte igång med att kröka fotstöd av armeringsjärn.
Igår kväll klädde Olov EBK-skölden med brandfilt så även det är klart.
Sen passade chaufför Olov på att provbryta lite för att testa ut höjden på den nya frontkåpan vi började på med. Den här mannen vill man verkligen inte möta i en mörk gränd i Mo, som tur är så finns det inga gränder i Mo. Möjligtvis ett dike lite över normaldjup.
Detta beslut togs för att kliva upp ett steg på aerodynamikens trappa, i och med detta lämnar sparken luftmotståndsnivån “bollplank” och närmar sig “normalstor lekstuga”.
Olov fick offra reservtyget till sina lastbilsgardiner till projektet, tanken fanns att låta bli att plasta över tyget och skriva en liten skylt med texten “Runkbås 5 minuter/5 kronor” men det röstades ner då risken var överhängande att surgeportarna i kompressorhuset skulle sättas igen.
Efter ett lager glasfiberduk över velourtyget började det likna en kåpa, enligt oss i alla fall. Olovs far var av åsikten att den mest liknade Barbara Streisands näsa.
Ett lager sprayfärg senare och näs-looken tonades ner en aning, nu visste nämligen ingen vad det liknade längre. Pål ser ju nöjd ut med resultatet i alla fall och det är ett bra betyg, när han kom förbi och såg vad vi åstadkommit halvvägs in i kåpbygget såg han mest gråtfärdig ut.
Provkörning i morgon, vi håller tummarna i vanlig ordning. Over and out!
