Lite sent men här är filmen från hjälmkameran från lördagskörningen i Orsa.

En historisk händelse har ägt rum på Mosjöns is i förmiddags, vi har nämligen skramlat igång jetsparken nästan tre månader före tävlingen!

En strålande fin dag med -5°C och spegelblank is bådade gott, nu kanske Olov äntligen skulle få lite körtid utan att behöva ha 2000 pers och en speaker som står och kollar på när det jävlas. För jävlas det gjorde det även om det var rätt lindrigt, motorn verkade inte alls vilja gå på tomgång utan baktände och släckte sig gång på gång så vi var tvungna att starta den på rätt högt varv direkt för att den skulle gå som vanligt.

Dessutom var styrsystemet lite bångstyrigt med tändning och PWM-styrningarna, bränslepumpen till efterbrännaren hade av någon anledning bara två lägen och det var avslagen eller halvgas så vi saknade förmodligen runt 15 kg dragkraft jämfört med när motorn går på fullt skaft. Det hördes tydligt på motorljudet att den inte gick på fullt, en lätt vissling (nåja, nog levde den om alltid…) jämfört med det hysteriska skrik som den i vanliga fall ger ifrån sig.

Två repor blev det där maxfarten var 102km/h, eftersom jag körde 122km/h med krokiga medar för två år sedan så vet vi att det finns mer att ge. Olov ska till och börja rota runt i programkoden för att se vad som är fel så till Orsa så lär den pinna på betydligt bättre, styrningen funkade fint och inga tecken på att någonting höll på gå sönder så allt som allt en lyckad dag!

Vädret var det då rakt inget fel på!

Lite mer soppa i EBK:n så ska det bli åka av!

Som vanligt blir det lite tumult när allt drar igång så det blev lite sämre med uppdateringar under helgen…

Hur som så kom vi ner Torsdag kl 12 ungefär och smet ner på isen för att få reda på att först 16.00 skulle portarna öppna ner till depån. Så med 4 timmar till övers och inget bättre för oss tändes det upp i barackens kamin på campingparkeringen och kaffe kokades. Sen blev frukost införskaffad uppe på byn. Grabbarna från Svarthålet Racing anlände och vid fyratiden släpptes vi ut på isen likt korna på grönbete. Tält restes och vagnar stallades in. Vi värmde igång sparken och åkte bort på besiktning, som vanligt var det inga problem utan helt och rent och nödstopp i funktion räcker.
Torsdag övergick till Fredag och vi började ställa för körningarna. Batterier laddades, oljor kollades och bränsle fylldes. Vid tolvtiden skulle vi ut och provåka lite på den för året nya kortbanan. En flygande hundrametersbana där det var tänkt att vi med lite besvärligare fordon kunde känna på lite utan att kön på stora banan skulle bli drabbad. Medan vi står och blåser igång turbinen är det en bil som hinner köra fyra varv med 190 i hjulspinn och fick till 8 kabeldiken formade som “s” längs hela banan. Jag gick ut för att göra en lugn provrepa för att känna på fotpinnarna och medarna men efter kanske 200meter slocknade EBK´n och Låbbas fick blåsa ut med Ockelbon och dra bort mig. Vi ställde upp för ett försök till men konstaterade att EBK´n fortfrarande inte fick bränsle så vi åkte tillbaks till depån och felsökte lite. Med bränsle igen så provkörde vi i depån och till vår förvåning så visade sig en orange ros på värmeskölden till EBK´n…

Tydligen hade det brännt hål i pipan där våran flamhållare satt första året med den här sparken. Vi fick svetsa en liten rostfri plåtbit över hålet och sen hade det hunnit bli kolsvart ute igen.

Lördag morgon. Vid förarmötet fick vi reda på att dom skulle släppa mc en vända före dom släppte några bilar så vi lyckades tränga oss in där för att prova få ett skapligt försök på stora banan. Med ganska varmt väder redan på Fredagen fanns ganska mycket vatten på banan. Vi hade lite krångel med att få EBK´n att tända med automatiken så vi fick tända den manuellt och sen slå över till auto när allt flöt på. Med detta lilla strul missade vi att slå om till gasreglaget på styret så när jag hade åkt och skulle rulla på lite mer gas så hände precis ingenting. Men blev nervös att man skickade på för mycket bränsle och att turbinhjulet skulle ta skada. När jag vid målgången släppte av från halvgasen så kände man ett skorrande i hela sparken och turbinen tvärnöp.
Första tanken var ju att turbinhjulet smält och att detta lett till obalans med lagerras som följd. men tillbaka i depån konsaterades att oljetryck fanns och att turbinhjulet var helt intakt. Däremot kompresorhjulet va inte så snyggt, så troligtvis så var det vattnet på banan som skadade kompressorn som tappade balanseringen…
Försöken var över för i år och vi vet inte riktigt om det ska provas mer med sparken. Vi passade på att kolla in Svartålets försök och gillade läget i depån där solen hade tittat fram.
På kvällen gästade vi banketten med prisutdelning och fick diplom för årets långsammaste målgångsrepa! 66.009km/h snittfart på kilometern

Ja det är inte bara Anders som kan rimma i titlarna!
Idag har vi skrivit om lite kod i styrenheten så nu sköter styrenheten EBK tändning samt rampar på EBK-bränsle och vattensprutet automatiskt vid gaspådrag. Det kommer bli väldigt mycket enklare när man väl står på startplattan på tomgång att komma iväg.
Som jag skrivit förut har man haft tre potentiometrar att justera lika många pumpar individuellt mot varandra… samt ett par tändsystem som man vill undvika att köra i onödan pga. radio-störningar… Nu kan man strunta i allt det och bara koncentrera sig på laddtrycket och att hålla sparken på banan.
Filmen nedan är egentligen inte så givande men dock ett bevis på att det fungerar. All EBK körning sköts av automatiken
Nästa helg blir det planering och ställ för Orsa.

Hur som helst så for jag och Pål upp till Storåbränna för att visa upp oss på skotereventet där. Med totalt 2 eller 3 dagar med temperatur under -15 grader den här vintern blev det en riktig fem-etta… Innan vi hade packat in allt i baracken och lastat spark osv. och tagit oss iväg på fredagkvällen (kl. 23.30! ) hade temperaturen krypit ner till -33…
Så en fredagkväll när man normalt hade gruvat sig för att gå ut och hämta ved skulle vi pallra oss iväg 10-12 mil med en 30 vagn med dåliga hjullager och ett litet tattarlass på pickup flaket… Men det gick bra!
Fram kom vi i allafall kl “sent”, första prio var att få eld i dieselkaminen men… Baracken hade satt sig längs vägen så låskolven i dörren va helt stum… två tokgarvande idioter utlåsta i storåbränna, årets kallaste natt…
Vi styggkörde ett varv runt byn utan framgång och sen blev det systematiskt våld, 82 kilo bonndräng hängandes i dörrhandtaget och kolven smög in i dörren igen! Sen blev det till att elda!!! Frammåt kl. 4 nån gång hade vi fått upp temparaturen i baracken ca 5 grader och vi tog och kröp ner i varsin sovsäck på överslafarna.
Ett par gånger fick vi kliva upp och sota ur kaminen då den sotar våldsamt innan den blivit varm. Men vid 08.20 när det va dags att kliva upp hade det blivit lagom varmt under taket. Upp och fixa lite frukost sen va det till att börja ställa inför dagen.

Vi satte igång en kupévärmare under sparken och täckte över den med en pressenning. Låbbas Och Hammerdals-Olle rullade in och sen va dagen igång… Låbbas berättade att det varit 39 minus på ett ställe på vägen upp, där även vi åkt några timmar tidigare.
Vi hade igång sparken en gång och provade en gång till, men stötte på problem… Frysning i bränslet, diesel som parafinerat, för kallt åt batterierna? Många va idéerna men väl hemkomna konstaterades att det förmodligen inte va värre än soppatorsk…
Men men, den sista fysiska förändringen för i år är ju fotplattorna som det har funderats över. Jag tror att det är lite knyckt från våra rivaler Team Rocket Launchers men jag kommer inte ihåg riktigt.
Förra helgen svarvade jag och Pål iallafall till ett par axlar med hylsor som jag senare fräste spår för meden i.

Dessa svetsade jag fast i järnen där dom gamla s-formade halkskydden satt på medarna.

Och igår va jag upp och gjorde en brygga mellan dessa som kommer att agera parallellstag men jag gjorde även fotpinnar längst ut. Med lite mer bredd mellan fötterna kommer man förhoppningsvis få mer makt att bryta sparken dit man vill på banan. Förut har man fått stå lite kobent runt EBK´n och har haft fullt upp att bara stå på medarna…

Jag hade ju hittat tag på en så jäkla rejsig durkaluminium-bit som jag tänkte göra fotplattor av men efter lite praktiska studier konstaterade jag att friktionskoefficienten mellan sko och aludurk inte är så fantastisk som man skulle kunna tro.
Rondell-ripplat fyrkantsjärn blev det istället.
Blir man inte proffesionell sparkrejsare så kan man alltid räffla chokladkakor åt Cloetta eller nåt!
Med en hel brygga/parallellstag kan man flytta ut fotpinnarna utan att medarna blir snebelastade och vrider sig.
Rätt eller fel, visar sig i Orsa.
Kommer Pål hem i helgen så provkör vi nog lite och provar få ordning på bränsleautomatiken för EBK´n, sen har vi bara en helg kvar innan Speed!

Nu är den nyrenoverade EBK´n monterad och provkörd. Förra veckan tog jag itu med uppdateringen av mjukvaran i motorstyrningen, så nu har vi i princip automatisk manövrering av EBK, EBK-tändning och vattensprut. Det ska bara justeras lite värden för bränslemängderna då EBK´n får för sig att släckas i tändfasen.

Pål va hemma så vi prokörde lite i helgen, vi hade dessutom bytt ner oss i tomgångsspridare men vi bytte kanske lite för hastigt tillbaks då vi hade nåt konstigt “surge-fladder” i kompressorn… (borde egentligen inte berott på den mindre spridaren) Vi kommer prova oss fram lite mer med detta under nästa helgs torrkörningar i Storåbränna.

Det är alltså klart att Mobacken Racing ska medverka på Storåbränna Skoterevent den 4:e Februari.
Det blir förhoppningsvis bl.a lite torrkörning med sparken, uppvisning av huggkubbe och ännu ett 24 timmars marathon med att hålla liv i refleks-kaminen i baracken!

Ses där!

Förra säsongens provkörningar och tävlande har tagit ut sin rätt på efterbrännaren, den har så att säga levt ett hårt liv…

Anledningen att Olov haltade fram till midsommar var att en bultad svartstålsfläns fes ihop av värmen och började läcka, den är nu utbytt mot en tjock rostfri fläns som Lars-E i Svarthålet fixat. Tändstiftsgängan var även den rejält sliten så jag svarvade en ny i prima rostfritt.

Olov har fyndat rejäla tempsonder och en digital tempmätare på Ebay som ska ersätta den mekaniska tempmätaren som sitter där nu, så jag svarvade en anslutning med konisk tumgänga och svetsade fast i jetpipan strax innan EBK-spridarna.

Här ligger hela efterbrännaren efter operationen och väntar på sjuktaxin hem till Mobackens HQ igen, den ska vara en vinkel mellan det stora och lilla röret då turbon sitter lätt lutad bakåt i ramen ifall ni undrar…

Anders kom och väckte mig imorse, det var dags att göra klart uppstagningen av medarna. Tvärbalken längst fram som vi hade börjat med helsvetsades och fästes upp i ramen under oljepumpsmotorn. Mer parallell än så här blir inte medarna så nu är det bara att hålla tummarna!  Med raka medar kunde vi mäta in EBKn och punkta ihop den provisoriskt. Vi finjusterade den rostfria ringen som LarsE i Svarthålet fixat åt oss lite i svarven.

Annars blev det inte så mycket mer vettigt gjort förutom kaffedrickning och att Anders fick äran att plansvarva ändarna på alu-röret till raketmotorn på Köpingen från 1956!

Olov och jag spenderade kvällen med att dricka kaffe, jämföra svarvstorlekar och rikta upp sparkmedarna som hade samma riktning som skidorna på en backhoppare ungefär. Olov tar noggrant sikte med universalverktyget så inget blir fel.

Ett extra tvärstag tillverkades och svetsades fast för att styva upp medarna ännu lite mer.

Under tiden Olov och Kläppen höll på fixa infästningen till meden passade jag på att skruva loss EBK:n och kapa isär den så den går rikta upp och den nya rostfria flänsen kan svetsas fast, en ny tändstiftsmutter måste också svarvas och svetsas fast då den gamla har sett bättre dagar…

Vet inte om det bara är jag, men den här synen av den gamla uppbrända EBK-flänsen ger mig fan rysningar. Liknar mest tandraden på något gammalt träskmonster…

En intressant syn inuti EBK:n, här syns tydligt hur de varma avgaserna har rotation när de kommer ut ur turbinen och åker genom jetdysan.

Go kväll!