I år kommer Låbbas slippa bli dyngsur under sina nattliga promilleutflykter med depåsparken, det har nämligen tillverkats en stänkskärm i prima svartplåt! Utvecklingen har sannerligen gått åt fel håll för detta fordon, först övergavs stöveldriften och nu centrifugalsmörjningen. Hur ska det sluta? Huga huga.

Som om det inte vore nog med detta konstverk i tunnplåt så passade jag även på att skicka pimpfaktorsmätaren through the roof genom att lacka den guldfärgad. Då det var svårt att komma åt med sprayburken överallt lade jag på extra tjockt med färg så vår vän gravitationen såg till att överflödet rann ner till de oåtkomliga ställena.

Elaka tungor skulle påstå att nyansvalet beror på att jag inte hade någon annan färg hemma, ont förtal och inget annat vill jag mena.

Fick lite tid över idag, så jag tog 8 st inlineshjul och monterade dem på depåsparken som vi hade med oss till Funäs. Tog en halvtimme att skruva dit hjulen och det verkar som den rör sig framåt i alla fall.
Här kommer en film där Mr X framför åkdonet i sann Get Away-stil.

När man liks hade ångan uppe och Mr Murphy verkat tagit ut en semesterdag passade jag och Rombo på att provköra depåsparken, jag har penslat på den några lager röd hammarlack så den i alla fall ser bra ut på håll.

“Håll” i detta fall är avstånd längre bort än 5 meter och gäller endast enögda gummor med gråstarr.

Dubbningen blev en nödlösning med dubbla rader hålband med M5 bult och låsmutter i var femte hål, det visade sig vara för klent då Rombo spann av ena bandet innan jag hann ta fram filmkameran. Jag ska försöka leta rätt på stabilare hålband till veckan.

Vi hittade en bit väg utan allt för mycket grus och hjulspår, den driver på fint även om det krävs mer dubb och hjultryck för att den ska få bra fäste.

Vill det sig illa kanske vi måste ställa upp med depåsparken i tävlingen bara för att ha ett fordon som tar sig iväg från startlinjen…

Det blev faktiskt några bilder tagna under helgens pilsnerskruvning, jag byggde en ytterst diskret remspännare, riktade upp hjulet och svarvade en nylonskiva och satte fast på vevaxeln istället för magnapullen som skar ihop under en tidigare provkörning.

Kvar att göra är att skaffa en gaswire, dubba däcket och blaska på lite rödfärg för att hålla järnmasken borta. Förhoppningsvis kommer vi få någon sorts driftsäkerhet i skiten, dvs att det inte skramlar loss mer än en grej per meter.

Det är väl bara att krypa till korset och erkänna. Stöveldrift, hur genialt det än låter, är inte det optimala sättet att överföra jordfräsmotorns frustande hästar ner i isen. Däremot om man vill hållfasthetstesta svetsfogar och skaka loss njurstenar så är stöveldriften oslagbar tack vare sin inbyggda obalans och vobbelförmåga.

Det jag försöker slingra mig ifrån att säga är att jag köpte ett sånt där tråkigt runt gummihjul idag och satte dit istället. Det gick inte komma ifrån att det var helt idiotiskt att ens tro att stövlarna skulle funka, men jag känner mig ändå som en svikare och ynkrygg som byter ett par vilt sparkande 42:or med grovdubb mot problemfri cirkulärvulk med citymönstring.

Jag gjorde en provkörning på förhöjd tomgång (inget gasreglage monterat än) och det spann såklart hejdlöst med odubbat däck.

Magnapullen drog sin sista suck så innan nästa körning måste jag svarva till en remskiva för snörstart, jag ser framför mig en snornäsad Tjorven-kopia som under tävlingshelgen står och dumglor på mig när jag likt farbror Melker lindar snöre och tokdrar så svetten sprutar och hemorojderna pulserar i takt med tinningarna.

Här kommer som utlovat filmen på provkörningen av depåsparken.

Jag hade kunnat spela på säkra kort och bygga med ett skottkärrshjul, men min intuition säger mig att jag kan vara något stort på spåren med stöveldriften. Det krävs så klart lite mer finjustering, men inte ens Rom byggdes ju på en dag.

Ikväll blev det några timmar i garaget igen, Erik höll på plåtklä isjakten, Olov pysslade med turbinsparken och jag grejade lite med allt möjligt.

Jag och Olov gjorde en kraftsamling sen och skodde om depåsparken, en sväng på Jula resulterade i två splitternya gummistövlar framtagna speciellt för folk som gillar att stuka fötterna. Inte mycket styrsel i dom skaften direkt, annat är det med mitt sk…..nä nu släpper vi det…

Trots att det kan se ut som att jag slumpvis svetsat ihop järnrör i valfria vinklar så finns det ändå ett visst mått av precision i bygget, vid första provstarten för kvällen hoppade sparken runt såpass att vi började oroa oss för sprickor i betonggolvet så det blev till att balansera “hjulet” lite genom att svetsa på lite skrot här och kapa bort lite där.

Det funkade bra till en viss gräns men sen blev det inget bättre hur än vi gjorde. Mysteriet löstes när vi hakade av remmen och startade motorn utan drivningen igång, tydligen så har de gamla Briggs&Stratton-ingenjörerna inte lagt allt för mycket energi på balanseringen för sparken vibrerade lika mycket nu som med stövlarna vispandes runt.

Innan vi gjorde kväll bar vi ut ekipaget för att provköra, tyvärr så har det töat rätt friskt senaste dagarna så sparkföret bestod mest av sandad asfalt och enstaka isfläckar. Trots det så visade sparken klar potential, lite mer dubb i sulorna och bättre bakvagnsupphängning så är saken biff. Olov filmade lite så när han klippt ihop något lägger jag ut det här.

Igår blev det en pilsnerskruvning, idag en huvudvärksskruvning. Vi testade först med en stövel men hela sparken höll på hoppa av svetsbänken av obalansen så det fick bli en stövel till, den satte jag dit idag tillsammans med en remspännare och lite annat småplock.

Stövlarna är Tretorn Spiktramp och dom gjorde fanimej skäl för namnet, maken till en så svårborrad skosula har jag aldig sett. Jag kommer att byta ut dom mot mjukare varianter eftersom det på grund av spiktrampsskyddet inte gick fästa stövlarna i stommen på något vettigt vis.

Jag styrde ut sparken för att provköra en sväng men ena stöveln ville inte sitta fast ordentligt så det blev inget av, det märktes att den vill dra sig framåt i alla fall så det ser lovande ut. Kanske får knycka några lackstövlar av fjällan så det blir lite stil på bygget.

Idag small depåsparken äntligen igång för första gången, det krävdes en ny kondning och brytarsats men det var det värt. Här har vi Erik som är chefsansvarig för eldragningen i teamet (han är den ende som inte skarvar kabel med eltejp) när han klurar ut kabeldragningen till stoppknappen på sparken. Till vänster i bild ser ni dessutom en vital del i den kommande drivlinan.

Efter första starten ville fanskapet inte starta mer, det visade sig att svänghjulet lossnat och klippt av krysskilen till hälften. Dit med en ny krysskil och samma historia, konan på axeln var skadad så svänghjulet gick inte dra fast ordentligt.

Vad göra? Jo, då tillverkar man en krysskil på bonnavis.

Nu går motorn som en klocka, hoppas bara att man inte behöver justera brytarna i fortsättningen…