Nu är det slut på äcklig miljödiesel och dags för att mata JU-01 med smaskig flygfotogen! Min gode granne hade ett fat ståendes och donerade en skvätt till nästa provstart så nu kommer det lukta flygflottilj i garaget en lång tid framöver. =)
Allt är alltså klart för nästa provkörning av gasturbinen och om inte vädret blir allt för jävla uselt i helgen ska jag viga en eftermiddag åt detta. Om varvräknaren funkar och motorn går varva upp till 70.000rpm utan bekymmer kan jag anse att den funkar som den ska och börja bygga på kraftturbinen. Hoppas hoppas!
Igår gjorde Olov klart det sista på varvräknaren så efter jobbet idag åkte jag förbi och lade vantarna på den, efter nästa provkörning ska jag bygga in kretskortet i en låda och snygga till kablaget lite.
Nu ikväll bröt jag ihop ett litet fäste för lasermodulen och mottagardioden, det gäller att inte strypa luftflödet in i kompressorn något för det ger automagiskt en höjning i avgastempen vilket jag klarar mig gott utan.
Så här hamnade fästet efter att ha bockats till så lasern träffar den vitmålade fläcken på kompressorn som används vid balanseringen, nu fick jag dessutom användning av den gamla infästningen till startmotorplattan som inte används längre.
Jag tog till och med och filmade en snutt när jag testade att snurra upp turbinen, att lagringen är sjukligt trög på låga varv med fullt oljetryck märks tydligt på hur fort varvet sjunker när tryckluften stängs av.
Sammanlagt uppskattar jag tiden varvräknarbygget tagit till 6 timmar för Olov och mig, det lär troligtvis vara mer men då sex är en ovanligt trevlig siffra får det bli så. 375h totalt då alltså.
Idag nådde hemsidan 200.000 besökare vilket är rätt otroligt med tanke på att våra egna otaliga besök inte ens räknas, av logistiska skäl kan vi inte samlas hela gänget för att fira så det får bli en cyber-tårta istället den här gången.
Något som förbryllat både mig och Olov är fenomenet varvräknare till hembyggda gasturbiner. Efter att jag under de senaste 10 åren surfat runt på allsköns hemsidor har jag fått uppfattningen att om man kan knyta sina egna skor kan man bygga en optisk varvräknare, men vi har haft rejäla bekymmer med just varvräknare trots att Olov och Pål både är elektroniskt kunniga och kan knyta rosetten på arbetskängorna.
Tanken är att en vit fläck målas på ett av kompressorbladen och en lysdiod/IR-diod/laser lyser mot denna fläck, en gång per varv reflekteras ljuset tillbaka när punkten passerar ljuset vilket en annan diod känner av, problemet vi haft är att signalen blir så svag att varvräknarmodulen inte känner av den.
Här håller Olovs för allt annat än kaffekokning oduglige hantlangare på med en testmätning av varvräknaren, en vit fläck sitter på fräshuvudet som roterar med 1000rpm och efter åtskilliga experiment verkar det otroligt nog fungera.
Efter det blev Olov den stackaren så klart tvungen att löda ihop ett kretskort med delarna på, under ett samtal med fästmön min klev plötsligt middagstillverkning upp i topp på prioriteringslistan så jag lämnade honom kvar i lod-dimmorna och smet hem. Jag förutsätter att han stannade kvar hela eftermiddagen och gjorde klart allt så jag kan hämta en färdig varvräknare i morgon. =)
Nu måste jag fanimej börja på med kraftturbinsbygget snart så ni får se något nytt, det börjar bli tröttsamt med isärtagningsbilder på grundmotorn efter varenda provstart…
Jag har gruvat mig rätt rejält för bultarna som håller fast turbinhuset mot lagerhuset eftersom jag inte haft plats för att trådlåsa dom. För att slippa oroa mig mer lade jag dit NordLock-brickor och svarvade av bultskallarna tills dom låg plant mot hålkanten igen, Linus och Jim i Svarthålet Racing jobbar med att tillverka dessa brickor och har demonstrerat hur djävulskt effektiva dom är jämfört med vågbrickor och annat skit.
Sen var den den gamla vanliga visan med ihopsättning och vinkeldragning av kompressormuttern, kan ni tänka er att den arma muttern ska dras åt 145°? Gängstigningen är rätt låg men det känns ändå som att något borde ge sig innan man dragit klart…
Nu var även den varma sidan av motorn ihopsatt och klar, det coatade svartstålet har klarat sig oväntat bra med tanke på vilka temperaturer som det utsätts för men förr eller senare tror jag att jag bygger en ny turbindel i rostfritt för att slippa hålla koll på att coatingen inte släppt.
Som alla vet så behövs det rejäl smorning när det ska gå hett till, just dessa preparat är dock endast för utvärtes bruk…
Slangtillverkning för fulla segel.
Nu sitter motorn på plats igen och väntar på den femte och förhoppningsvis sista provkörningen på ett tag, den nya undertryckmätaren på returoljeledningen syns också. Kvar att göra innan start är att fixa en pålitlig varvräknare, Olov och jag ska experimentera lite med det till veckan om tid finnes.
De senaste dagarna har jag, förutom att brottats med en elak förkylning, fått lite småpyssel gjort på JU-01. Jag har gett mig fan på att få lite ordning på alla ritningar och mått på motorn som fram tills nu legat spritt runt i garaget och i datorn, en skrämmande stor del av “ritningarna” har dessutom endast existerat i huvudet på den notoriskt glömske byggherren…
Jag har även fått igen kompressordistansen som jag skickade iväg till Lars-E för planslipning, nu är anliggningsytorna plana inom någon tusendel vilket är tiofalt bättre än tidigare. Jag lugnar mig med att skicka turbinrotorn på ombalansering tills jag ser hur motorn beter sig med en icke-skev distans, förhoppningsvis har vibrationerna försvunnit så jag spar en slant på balanseringen.
Jag var iväg och mättade behovet av AN-kopplingar och pluggar på H2M Racing i veckan men tyvärr var det slut på AN4 plugg så jag passade på att svarva ett par i förmiddags, dom ska användas till att plugga bränsle- och gasolslangarna när dom är losskopplade från motorn så det inte kommer in skit i dom. Hittills har jag kört med eltejp men det är rätt opraktiskt för att inte säga en estetisk katastrof.
Tätt som ett grodarsle…
Jag har även kommit i kontakt med en väldigt trevlig herre som sysslar med kuggdrivningar och diskuterat växellådsbygget med honom, eftersom 30.000rpm/50Nm på ingående axel och 5000rpm/250Nm på utgående ger ganska extrema belastningar på en vinkelväxel vill det till att en fackman får säga sitt. Han skulle diskutera problemet med några kollegor och höra av sig så det låter inte helt omöjligt i alla fall.
Ikväll hade jag stökat undan såpass mycket på attgörapåhuset-listan att jag kunde fördriva kvällen i verkstaden med gott samvete, jag gjorde klart det sista på oljeregulatorn vilket var ett lock med tätning och en lång M10 bult som man ställer fjädertrycket med.
Sen gjorde jag ett par specialanslutningar till min nya oljepump, senare lär det bli en grövre AN-koppling istället för slanganslutning på sugsidan av pumpen men för att provköra på testbänken duger det.
Med det klart kopplade jag ihop oljesystemet för att testa, för att få lite motstånd för oljan drog jag tryckslangen mot en av returoljepumparna så oljan måste tryckas genom den stillastående kugghjulspumpen.
Regulatorn verkar i alla fall fungera som det var tänkt, trycket är bergsstadigt och fullt reglerbart från under 3 bar och upp till strax över 5 bar. Jag ville inte gå högre då jag var rädd att jag skulle skjuta ut tätningarna i returoljepumpen, men jag kan säkert få upp trycket ett par kilo till ifall jag skulle vilja.
Det ska fräsas in skruvhål i regulatorn så den går skruva fast i hojens oljetank senare, men det spar jag tills jag vet hur den kommer sitta. Buntband duger än så länge.
En av stötestenarna i bygget är det relativt krågliga systemet för att leda oljan tillbaka till oljetråget från lagringen, min gode vän John Wallis i Australien använder gravitationen till hjälp för att slippa pumpar men det tvingar honom att ha en grov oljeledning stickandes ut ur motorn på undersidan och någon annan placering av oljetråget än direkt under motorn är inte möjlig.
För att slippa de bekymren använder jag mig av tvenne returoljepumpar för att suga returoljan ut ur motorn, och för att ha en aning om hur pass effektiva pumparna är knådade jag till en liten förgrening till en tryckmätare jag plockat från en militär ångpanna jag köpte i tron att jag skulle hinna bygga en ångbåt. Tron kan som bekant flytta berg men tyvärr rår den inte på tideräkningen i samma utsträckning så jag blev tvungen att lägga det projektet på hyllan ett tag.
En halvtimme tog det här om jag räknar bort garagestädningen och alla promenader fram och tillbaka till rödvinsdunken, 363.5h totalt alltså.
Idag svarvade jag klart anslutningarna och svetsade fast dom på regulatorblocket.
Jag borde hunnit göra betydligt mycket mer om det inte varit för att jag brände upp halva högertummen på en smällare i helgen, allt tar fanimej fyra gånger längre tid att göra när man leker “inte nudda tumme” samtidigt…
Den senaste tiden har gått i barrkrattningens och kvisteldningens tecken då jag och fästmön tagit ner 90m3 timmer på gården för att kunna räta ut armbågarna lite mer, men nu ikväll var det dags för att få lite gjort på gastubinen igen.
Jag började så smått på med oljetrycksregulatorn, Olov och Pål hade byggt en lika enkel som genial regulator till gasturbinsparken så jag bestämde mig för att göra en lite mindre modell av en. Det är helt enkelt ett aluminiumblock med en ingång, en utgång och en överströmmare som leder tillbaka till tanken, överströmmaren har en fjäderbelastad ventil i sig som öppnar när oljetrycket blir tillräckligt högt och reglerar på så vis trycket.
För att hitta en lagom stark fjäder för jobbet mätte jag arean på ventilens säte och då jag strävar efter 5kg/cm2 oljetryck var det enkelt att mäta fram vilken fjäder som passar.
På bilden nedanför ser ni ingångshålet och överströmmarhålet på långsidan och hålet för den fjäderbelastade ventilen på gaveln tillsammans med ett O-ringsspår och två gängade M6-hål. Ventilen ligger bredvid, att den är spetsig är dels för att den ska centrera bra i sätet och för att en lång kona ger en mjukare tryckreglering än ett platt lock.
Då jag inte har någon framförhållning blev det till att svarva egna AN6 svetsanslutningar i aluminium, jag sparade väl en dryg hundring dessutom så ni ska inte tro att det bara är utgifter med ett sånt här projekt.
Så här långt hann jag innan det var dags att göra kväll, nya friska tag nästa gång tid finnes!
