Då den gamla O-ringstätningen för motorhöljet läckte som ett såll beställde jag ett par o-ringar i silikon från Lamisa Teknik AB, dom dök upp igår och passar perfekt.

Tillsammans med den rostfria remsan som tightar upp glappet som råkade bli onödigt stort mellan motorhöljet och kompressorhuset blir det helt tätt, ingen risk att det kommer läcka laddluft något mer här inte!

Ja det är inte bara Anders som kan rimma i titlarna!
Idag har vi skrivit om lite kod i styrenheten så nu sköter styrenheten EBK tändning samt rampar på EBK-bränsle och vattensprutet automatiskt vid gaspådrag. Det kommer bli väldigt mycket enklare när man väl står på startplattan på tomgång att komma iväg.
Som jag skrivit förut har man haft tre potentiometrar att justera lika många pumpar individuellt mot varandra… samt ett par tändsystem som man vill undvika att köra i onödan pga. radio-störningar… Nu kan man strunta i allt det och bara koncentrera sig på laddtrycket och att hålla sparken på banan.
Filmen nedan är egentligen inte så givande men dock ett bevis på att det fungerar. All EBK körning sköts av automatiken
Nästa helg blir det planering och ställ för Orsa.

Av en slump ringde jag till Linus i Svarthålet Racing igår när jag var på väg hem från jobbet, dom höll på provköra för fullt så jag slog pallnit och vände kosan mot Mattmar för att förhoppningsvis få se motorn starta på riktigt.

Snacka om flyt! Jag hann dit precis lagom för att få se den smälla igång, och satan i gatan vilket tryck det är i den! Ljudet är en sak, med öronproppar och kåpor går det bra att stå bredvid den men trycket är helt sjukt. Jag stod i linje med utblåset och luften i bihålorna åkte in och ut ur näsan i takt med motorfrekvensen. På vägen hem kändes man nästan lite åksjuk i kistan så det händer mycket skoj i kroppen när man leker med stora pulsjetmotorer.

Utan att ljuga vill jag påstå att det är värt inträdet till tävlingen i Orsa bara för att få stå i depån och uppleva denna motor på nära håll, det närmaste man kan jämföra den med är om man sitter på läktaren i Tierp när Top Fuel-bilarna kör. Allting ruskar.

Nån kanske undrar varför vi skriver om andra teams framgångar men eftersom alla i jetklassen delar samma sjukdomsdiagnos (jetus hembyggus) är det kul att visa upp vad dom håller på med också.

Igår kväll drog jag bränsleröret som leder metanolen från kylmanteln på raketmotorn till spridaren, ett besök på Swedol resulterade i en kasse skärringskopplingar som behövdes till detta. Efter lite smisk i svarven var en svetsanslutning tillverkad av en av kopplingarna.

Sen var det dags att försöka sig på att använda skallen lite när röret skulle krökas till, misslyckandet var totalt så drygt en meter hydraulrör ligger numer i skrotlådan. Till slut fick jag ihop något som faktiskt passade…

Skarven mitt på röret behövs av monteringstekniska skäl, den går dessutom använda för att lufta bränslesystemet innan provstart. Hela kylmanteln måste nämligen vara fylld med metanol innan motorn startar för den minsta luftficka skulle betyda att aluminiumdelarna inuti smälter på direkten.

Hur som helst så for jag och Pål upp till Storåbränna för att visa upp oss på skotereventet där. Med totalt 2 eller 3 dagar med temperatur under -15 grader den här vintern blev det en riktig fem-etta… Innan vi hade packat in allt i baracken och lastat spark osv. och tagit oss iväg på fredagkvällen (kl. 23.30! ) hade temperaturen krypit ner till -33…
Så en fredagkväll när man normalt hade gruvat sig för att gå ut och hämta ved skulle vi pallra oss iväg 10-12 mil med en 30 vagn med dåliga hjullager och ett litet tattarlass på pickup flaket… Men det gick bra!
Fram kom vi i allafall kl “sent”, första prio var att få eld i dieselkaminen men… Baracken hade satt sig längs vägen så låskolven i dörren va helt stum… två tokgarvande idioter utlåsta i storåbränna, årets kallaste natt…
Vi styggkörde ett varv runt byn utan framgång och sen blev det systematiskt våld, 82 kilo bonndräng hängandes i dörrhandtaget och kolven smög in i dörren igen! Sen blev det till att elda!!! Frammåt kl. 4 nån gång hade vi fått upp temparaturen i baracken ca 5 grader och vi tog och kröp ner i varsin sovsäck på överslafarna.
Ett par gånger fick vi kliva upp och sota ur kaminen då den sotar våldsamt innan den blivit varm. Men vid 08.20 när det va dags att kliva upp hade det blivit lagom varmt under taket. Upp och fixa lite frukost sen va det till att börja ställa inför dagen.

Vi satte igång en kupévärmare under sparken och täckte över den med en pressenning. Låbbas Och Hammerdals-Olle rullade in och sen va dagen igång… Låbbas berättade att det varit 39 minus på ett ställe på vägen upp, där även vi åkt några timmar tidigare.
Vi hade igång sparken en gång och provade en gång till, men stötte på problem… Frysning i bränslet, diesel som parafinerat, för kallt åt batterierna? Många va idéerna men väl hemkomna konstaterades att det förmodligen inte va värre än soppatorsk…
Men men, den sista fysiska förändringen för i år är ju fotplattorna som det har funderats över. Jag tror att det är lite knyckt från våra rivaler Team Rocket Launchers men jag kommer inte ihåg riktigt.
Förra helgen svarvade jag och Pål iallafall till ett par axlar med hylsor som jag senare fräste spår för meden i.

Dessa svetsade jag fast i järnen där dom gamla s-formade halkskydden satt på medarna.

Och igår va jag upp och gjorde en brygga mellan dessa som kommer att agera parallellstag men jag gjorde även fotpinnar längst ut. Med lite mer bredd mellan fötterna kommer man förhoppningsvis få mer makt att bryta sparken dit man vill på banan. Förut har man fått stå lite kobent runt EBK´n och har haft fullt upp att bara stå på medarna…

Jag hade ju hittat tag på en så jäkla rejsig durkaluminium-bit som jag tänkte göra fotplattor av men efter lite praktiska studier konstaterade jag att friktionskoefficienten mellan sko och aludurk inte är så fantastisk som man skulle kunna tro.
Rondell-ripplat fyrkantsjärn blev det istället.
Blir man inte proffesionell sparkrejsare så kan man alltid räffla chokladkakor åt Cloetta eller nåt!
Med en hel brygga/parallellstag kan man flytta ut fotpinnarna utan att medarna blir snebelastade och vrider sig.
Rätt eller fel, visar sig i Orsa.
Kommer Pål hem i helgen så provkör vi nog lite och provar få ordning på bränsleautomatiken för EBK´n, sen har vi bara en helg kvar innan Speed!

Fjällan hade bjudit in en bunt kompisar ikväll på stortest av fettisdagsbullar, och när stugan var bräddfull av tjattrande fruntimmer tog jag till sjappen och gömde mig i verkstaden tills lugnet åter lagt sig…

Ett lämligt tvåtimmarsprojekt blev att fräsa ut kylflänsar på raketdysan, den snävaste delen på dysan (“throat” för er som kan utrikiska) är den del i raketmotorn som blir varmast och behöver därför all kylning den kan få för att inte smälta. En 2mm tjock slitsfräs användes till den operationen.

Jag såg till att lämna tillräckligt med godstjocklek kvar så den inte fiser ihop av påfrestningarna under drift, 5mm tjockt blev materialet i botten på kylspåren vilket är mer än tillräckligt.

Så här ser motordelarna ut i nuläget, inte mycket kvar att göra nu innan motorn går sätta ihop. Allt jobb inuti motorn måste nog tänkas igenom både en och två gånger eftersom jag sen ska svetsa ihop dysan, brännkammarröret och spridarplattan till ett enda långt aluminiumstycke.

Det bästa av allt var att när jag var klar och vågade mig in igen stod det ett helt fat med semlor och väntade på mig. En toppen-måndag helt enkelt!

Tack vare att målarfärg torkar så sakta har jag faktiskt hunnit med lite pyssel i verkstaden idag, jag gjorde klart den senaste modellen av testspridarna som jag nött på med under en månads tid.

Då jag inte har haft någon större framgång med dom tidigare spridarvarianterna har det inte varit någon mening att skriva något om det, men nu verkar jag ha hittat en modell som fungerar skapligt. Problemet är att den ska flöda såpass små mängder bränsle och lustgas att det är svårt att få till en vettig spridarbild, hade motorn varit 10ggr större skulle det vara mycket enklare att bygga spridaren men då hade jag blivit tvungen att sätta huset i pant när lustgasräkningen kom…

Kvällen spenderades i verkstaden. Med lite tur överlever jag en helg utan skruvning nu, köksmålning står på tapeten (ha!) så det hinns sorgligt nog inte med några längre pass i garaget på några dagar.

För att förhindra att motorhöljet tappar formen när de tre excenterspännena spänns åt kapade jag till och rullade en 0.7mm rostfri remsa som läggs dikt an mot O-ringen som tätar mellan kompressorhuset och motorhöljet, den ger en väldigt tight och fin passform och kommer göra jobbet betydligt lättare för O-ringen nu när motorhöljet behåller sin rundhet.

Sen blev det mest lite småpyssel, jag borrade t.ex. upp ett extra hål i det bakre motorfästet där den nysatta M8-bultens skalle kommer vara.

Sen gjorde jag ett litet test av betpastan (notera ordvitsen i inläggets titel) där jag penslade på lite på motorhöljet, det är starka grejor minsann som gör att det kittlar i näsan även på snuviga turbinbyggare. Sånt här ska man nog hålla på med på sommaren när man kan stå ute…

Det blir ju bra det här, hade jag väntat lite längre skulle nog det sista släppt också men jag ska göra om det senare och samtidigt passa på att polera bort lite slipmärken och sånt från höljet.

2.5h tog det här, 355.5h totalt.

Igår blev det en liten utflykt till Mattmar och Svarthålet Racing för att glo lite när dom gör säsongens första provstart av deras gigantiska pulsjetmotor!

Dom har lagt de senaste helgerna på att bygga bränsletankar, modifiera ventilerna och strukturera om lite i bränslesystemet, igår förmiddag var dom i full fart att göra den sista handpåläggningen på tankarna när vi dök upp.

En rejäl startfläkt kommer göra susen för startandet, tidigare hade dom en tryckluftstank som tömdes på några få sekunder så dom har betydligt mer tid på sig att få liv i åbäket nu. Fartreglaget är precis som byggherrarna lite speciellt.

Efter att ha ankrat fast motorn med stålwire var det dags att provstarta, som ni kommer se i filmen här nedanför blev det mycket eld och lite väsen och det beror med största sannolikhet på att ventilerna är lite för styva. Material till nya tunnare ventiler är på väg så håll koll på svarthaletracing.se framöver!

Linus och Lars-E var ändå helnöjda med dagen eftersom allt verkar lira med bränslesystem och startfläkt, vi tackar och bockar för en intressant söndag och ser fram emot inbjudan till nästa provkörning!

Kvällens projekt blev att täta den bakre delen av motorhöljet, 6 bultar blir i glesaste laget så jag bestämde mig för att dubbla det antalet och på samma gång göra motorn lite mer praktisk att ta isär.

Tanken var att dra fast motorhöljet i turbinhuset med sex styckna M8 insexbult, så 6.5mm hål borrades upp inför gängningen. Sen ritade jag av de 6 hålen på motorhöljet och borrade motsvarande 8.5mm hål i det, naturligtvis lite snett så jag blev tvungen att sitta med rundfilen och nöta för att det skulle passa i slutändan…

Gängor drogs i turbinhuset…

…och så här tjusigt blev det till slut! Den största fördelen med detta är att turbinhus och motorhölje sitter kvar ihop även om jag lossar muttrarna som håller fast motorhöljet och plockar loss det från motorn.

Så här alltså.

Det sista jag gjorde innan jag gjorde kväll var att helsvetsa tändstiftsgängan och dräneringsgängan, dom var tidigare bara punktsvetsade och det visade sig att det läckte luft mellan svetspunkterna. Nu är det i alla fall tätt, jag ska använda betpastan jag fick av Oddvar senare och ta bort missfärgningen från alla rostfria svetsfogar på motorn.

3 timmar lades på detta, 353h totalt.