Inte bara gasturbiner har det grejats med idag, då min favoritsvåger är på besök passade jag på att få lite hantlangning i verkstaden när jag skulle slipa av ett 1 meter långt hydraulrör i svarven. Ni som provat förstår vad jag menar…
En sväng i fräsen, en 90° böj och lite handpåläggning med tigsvetsen senare så satt matningsröret för lustgasen på plats. Det kommer kopplas ihop med röret från lustgastuben medelst en skärringskoppling.
Jag har även öppnat lädret och köpt en 16bars glycerinfylld tryckmätare som ska användas till att mäta förbränningstrycket inuti motorn, teoretiskt sett ska vi landa på 20 bar med de bränsleflöden och den throatdiameter på dysan som vi har men nästa steg uppåt i mätarväg är 50 bar vilket blir lite väl svåravläst i detta skede. Ju högre förbränningstryck desto större risk att motorn smälter så vi börjar lågt och jobbar oss uppåt.
Då en fasttejpad läskflaska var lite väl klåpigt även i våra ögon passade jag på att bygga en lite bättre luftstyrning av en 3″ rörböj.
Ett fäste tillverkades och en gänga drogs i aluminiumbalken så det går sätta fast ordentligt, ingen eltejp den här gången. Sen sattes röret dit med kattstrypare då jag inte hade något lagom stort slangklammer hemma.
Här i andra ändan sitter fläkten, enda nackdelen med placeringen är att det numer är uteslutet att stå och köra motorn utan byxor…
Nu är några fler timmar lagda på att tillverka en spridarplatta till raketmotorn, ikväll har jag skurit ut en tjock stålplatta som sedan borrats en hålcirkel i så den går bulta fast i spridarplattan som fått motsvarande hål borrade och gängade för M5.
Här sitter stålplattan fastskruvad i spridarplattan, den skarpögde ser att en av insexbultarna saknas men det är för att i det hålet ska en genomborrad specialbult skruvas in så jag kan mäta trycket i motorn när den körs. Kvar att göra på plattan är att borra ett hål för lustgasen och svetsa på en anslutning för hydraulrör, kanske lika bra att köra med rejäla kopplingar och rör istället för hempulade AN-slangar när liv och lem står på spel…
Här syns hålet för tryckmätningen.
Jag var även förbi på H2M Racing och köpte ett 3″ V-bandsset som stålplattan ska svetsas fast i senare, här är plattan ditlagd och V-bandsflänsarna uppställda på motorhöljet som det ska sitta när det är färdigt.
Efter en vecka i horisontalläge sondmatad med julmat hemma hos mor och far var verkstadsabstinensen stor så i kväll har jag gjort ett litet ryck med raketmotorn, prio ett är just nu att bygga en prototyp av spridarplattan så vi kan provflöda den och se hur väl bränsle och lustgas blandas.
För att testa detta tänkte vi använda vatten och tryckluft, aningen mer ekonomi i dom råvarorna än att använda lustgas och metanol till testerna. Det vi vill se är att de två strålarna krockar och slås i så fina droppar som möjligt, ju finare dimma desto bättre kommer förbränningen i raketmotorn att bli.
Här ser ni den tilltänkta bränslespridaren, först var planen att skaffa ett 120GPH spraymunstycke men Danfoss iddes inte ens svara på mailet jag skickade så det fick bli en hemmabyggd variant istället. En försänkt insexskruv får agera 360° spridare och flödet justeras enkelt genom att skruva på den så avståndet till det svarvade sätet blir större eller mindre.
Bakom skruven är ett hål borrat där bränslet ska komma in från kylmanteln, raketmotorn blir en s.k. regenerativt kyld motor där bränslet används för att kyla brännkammaren i aluminium innan det sprutas in i motorn och förbränns. I en cirkel runt bränslespridaren kommer det borras ett antal hål där lustgasen ska sprutas in och förhoppningsvis blanda sig med metanolen som sprutar ut i en konformad stråle runtom bränslespridaren.
Här sitter spridarplattan fasttryckt på brännkammaren, hålet för bränslet syns och även O-ringarna som ska täta runt hålcirkeln för lustgasen.
Oroa er inte om ni inte fattar ett smack av vad jag skrivit här ovanför, i det här stadiet är det knappt jag gör det själv. Innan vi vet om den här spridardesignen funkar är det ingen större mening att gå in djupare på teorin eftersom hela skiten mycket väl kan hamna i skrotlådan efter första testet med vattentryck…
Som en tidig julklapp (eller jävligt försenad påskpresent…) kommer här filmen från Speed Weekend 2011, på grund av samordningssvårigheter, datahaverier och ren och skär lathet har vi inte fått till den förrän nu. Hoppas den kommer till glädje så här i juleruschen.
Vi kan häpet och inte utan en viss stolthet konstatera att det är i snitt 200 personer som är inne dagligen och läser det som skrivs på den här sidan, till dags dato har den 157.945 besök och med den här takten borde det passera 200.000-strecket någon gång till våren.
Man kan då inte annat än undra vad dessa trogna besökare är för snedvridna typer som tycker sånt här är skoj, så kan ni inte plita ner några rader i en kommentar till detta inlägg och skriva lite kortfattat om er själva vad ni sysslar med och så? Det vore kul att höra hur ni hittade hit också.
Här kommer facit på vad det där krokiga röret jag visade tidigare är för något, det blev ett pitotrör för att mäta totaltrycket i jetpipan. Med totaltryck menar jag det statiska plus trycket som blir av luftens hastighet mot röränden, därför pekar röret uppströms mot turbinhjulet. Alla förgasar-turbomotorer har för övrigt ett sådant rör för att trycksätta flottörhusen med.
En snabb avputsning av jetpipan innan monteringen för att kunna se hur värmemönstret blir med den nya luftstyrningen inuti motorn, jag har även öppnat upp utblåset från 89mm till 90mm för att kompensera för pitotröret som sitter i vägen för avgaserna.
Här ser ni pitotröret på plats i jetpipan, till höger om det ser ni även avgastempsonden.
Sista rycket innan kvällen var att klura ut hur man får loss det lilla växellådsdrevet från elmotoraxeln, antagligen är det så att drevet har en svarvad tapp och har kylts ner och pressats in i ett hål i motoraxeln som hettats upp så det krympt fast när temperaturerna jämnat ut sig. För att göra losstagningen lite enklare plockades universalavdragaren fram.
Och kvar blev en betydligt mer lätthanterlig bit, jag ska göra någon sorts jigg att spänna upp den i så jag kan kyla drevet med snö och värma upp axelbiten med gas senare och förhoppningsvis kunna ta isär bitarna.
Tre timmar pysslade jag på med det här, 335h totalt.
Är det något jag lärt mig under de senaste två åren så är att man inte ror iland ett projekt av den här kalibern utan ett antal goda och generösa vänner som knycker, hittar eller tillverkar delar och material åt en. När hojen är färdig (när och om det nu sker…) ska jag sätta mig ner och skriva en tack-och-bocklista med alla som bidragit och den kommer bli omfattande ska ni veta.
Nu senast är det Oddvar (vår norske supporterpresident) som donerat en burk betpasta som används till att ta bort blåneringar från svetsfogar i rostfritt, för en vanlig hobbyklåpare som undertecknad är det mer eller mindre omöjligt att få tag i betpasta längre pga nya lagar och restriktioner så jag är väldigt tacksam för att han fixade en burk åt mig!
Nästa välgörare blev Elffors, de hemfrästa vevstakarnas okrönte konung från Trollhättans urskogar, som hade kommit över en pall trefasmotorer med planetväxlar vilket var just precis vad jag ville ha tag i för att göra växelhuset till krafturbinen av. Ett par kalla bayersk senare så hade två stycken motorer bytt ägare för en fikaslant.
Det verkar vara en rejäl planetväxel med hus i gjutjärn och stadiga drev, endast ett planetdrev istället för tre eller fyra som är vanligt men det håller nog ändå. Den har en utväxling på 6.4:1 och som lite kuriosa kommer jag varva den 60 gånger mer än den gjorde kopplad till elmotorn, tur att jag kommer sitta med pungen en hel decimeter från planetväxeln då så jag minimerar skaderisken ifall den skulle sprängas…
Jag kunde inte hålla mig från att rigga upp lådan med kraftturbinen för att se hur det kommer bli på ett ungefär, ni kanske minns att jag köpte en 6:1 växellåda för ungefär ett år sedan men den här verkar mycket bättre lämpad då den har ingående och utgående axlar mitt för varandra och inte förskjutna som på den andra växellådan och har huset i gjutjärn istället för aluminium.
Nu väntar jag bara på bränsletrycksmätaren och att jag får tid att åka och köpa en manometer och lite kopplingar till trycksonden i jetpipan, varvräknaren vet jag inte riktigt hur det blir med än men drar det ut för mycket på tiden får jag använda den handhållna mätaren jag har liggandes.
Olov och jag spenderade kvällen med att dricka kaffe, jämföra svarvstorlekar och rikta upp sparkmedarna som hade samma riktning som skidorna på en backhoppare ungefär. Olov tar noggrant sikte med universalverktyget så inget blir fel.
Ett extra tvärstag tillverkades och svetsades fast för att styva upp medarna ännu lite mer.
Under tiden Olov och Kläppen höll på fixa infästningen till meden passade jag på att skruva loss EBK:n och kapa isär den så den går rikta upp och den nya rostfria flänsen kan svetsas fast, en ny tändstiftsmutter måste också svarvas och svetsas fast då den gamla har sett bättre dagar…
Vet inte om det bara är jag, men den här synen av den gamla uppbrända EBK-flänsen ger mig fan rysningar. Liknar mest tandraden på något gammalt träskmonster…
En intressant syn inuti EBK:n, här syns tydligt hur de varma avgaserna har rotation när de kommer ut ur turbinen och åker genom jetdysan.
Idag blev det till att veva igång tigsvetsen och lägga en söm runt flänsen jag skar ut igår, i vanlig ordning liknar det skit då jag måste hålla värmespridningen så liten om möjligt för att det inte ska slå sig men det får jag leva med. Hellre ful och tät än snygg och skev som det heter.
Sen monterades höljet på medelst blå silicon och motorn kunde förpassas till testbänken igen, det är än en del grejor kvar att göra innan start (varvräknare bl.a.) men allt som sitter invändigt i motorn är i alla fall färdigt.
Den som kan gissa vad det här röret ska fylla för funktion vinner en Mobacken Supporter-tröja, dom finns i och för sig inte än men ifall någon gissar rätt blir jag väl tvungen att trycka upp en bunt.
Två timmar höll jag på pyssla med det här, 329.5h totalt.
