Efter en lång och välförtjänt paus från turbinsparken börjar det bli dags att spotta i nävarna och reda ut allt som måste utredas inför vinterns tävling, som tur är så krävs inga större ingrepp då motorn otroligt nog är lika pigg och kry som en gammal ardenner på arsenik trots långvarig misshandel med övervarv och medvetet höga avgastemperaturer förra vintern.
Vår ständige allmose-spridare Lars-E har skurit ut en ny fläns till EBK:n i 5mm rostfri plåt som ska ersätta den gamla svartstålsflänsen med bultförband som var orsaken till att Olov haltade fram till midsommar, den slog sig som bekant rätt rejält av värmen och en sticklåga stod ut mellan varje bult rätt emot värmeskölden som efter några sekunder glödde lika friskt som själva EBK:n…
Olov har gjort en del också, bl.a. en riktbänk till medarna och en översyn av elsystemet men då han oturligt nog föddes med hullingar på tummarna brukar det ta lite tid att lirka ut dom ur arslet och skriva uppdateringar om det han gör.
Siktet ställt på provstart till helgen om allt går väl, tills dess simma lugnt!
Ikväll har jag kryssat av en av punkterna på listan att göra före nästa provstart, nämligen att tillverka en bättre styrning av laddluften in till den inre brännkammarväggen.
En kona i rostfri plåt skars ut och rullades ihop. Oddvar tycker nog denna mening är rätt komisk då kona som bekant betyder fruntimmer på norska… =)
Ytterkanten knackades till så den fick rätt diameter, nu täcker den ganska precis en tredjedel av luftutloppen från diffusorkanalerna.
Så här hamnar den på brännkammaren.
Andra sidan.
Closeup på kanalerna.
För att få luften att ledas in så rakt som möjligt tillverkade jag ett antal styrskenor som svetsades fast, luften som kommer in till brännkammaren har alltid en viss rotation men det vill jag försöka motverka med dessa. Hade det rymts skulle jag ha satt dit flera men det går inte då oljerör och annat elände är i vägen.
Så här ser dom ut på lite närmare håll, jag undviker att helsvetsa för att det inte ska slå sig.
Jag plockade isär motorn så när som på lagringen som uppenbarligen fungerar felfritt för att kolla upp innerväggen på brännkammaren och lite annat smågrejs, en glädjande upptäckt var att bultarna till turbinhuset som endast var låsta med locktite och momentdragning satt som i berget. Jag var lite orolig att dom skulle kunna lossna av värmespänningarna och det hade kunnat sluta riktigt illa.
Insidan av brännkammaren ser riktigt bra ut med en jämn och fin blånering, utsidan däremot är lite ojämnt färgad med två rejäla blåneringar på locket där luftstyrningarna till insidan av brännkammaren sitter. Det lutar åt att jag bygger om dessa styrningar till en enda 360° styrning som leder om en lika stor del av luften från alla diffusorkanaler istället för att bara styra om några få kanaler som det är nu.
En liten lista på saker att göra innan nästa uppstart ritades upp, det lär säkert tillkomma lite andra saker men de här fem sakerna är de viktigaste. Polera brännkammaren kanske låter som ren fåfänga men det måste göras så jag kan se om värmemönstret blir annorlunda med den nya luftstyrningen.
Jag plockade av motorhöljet igår och kollade upp hur det såg ut inuti, till min lättnad såg jag snabbt att brännkammaren är i gott skick och allt verkar vara i sin ordning.
John Wallis (racketmotorman, australiensk turbin-guru) har räknat ut att vid ett Pressure Ratio på 2.6 (1.6bar laddtryck + 1 bar atmosfärstryck) borde jag ha legat på ~56.000 rpm vilket är 80% av maxvarvet som ligger på 70.000 rpm. Max PR är beräknat till 3.6 vilket på bonnaspråk är 2.6 bar laddtryck.
Vi hade visst rätt i att det var coating som det sprutade gnistor om under provstarten, och som tur var så var det inte coatingen i turbinhuset som släppte utan det var coatingen på aluminiumdelarna. Inte helt otippat eftersom jag inte blästrade av ytorna innan dom coatades.
Så här ser det ut den lite varmare sidan, ledskenorna har tappat all coating och det beror förmodligen på att dom till skillnad från resten av turbinhuset är av rostfritt så blästringen tog liksom klent på dom.
Sist en bild på värmemönstret på brännkammaren, det syns att förbränningen ligger lite fel då värmemönstret är tydligast mellan sekundär och teritärzonen istället för längst fram mot kompressorhuset som det är tänkt. Måste nog tänka över om det går modifiera den lite för att lösa problemet.
Idag togs ett gigantiskt kliv framåt i bygget av en gasturbin-hoj i och med att jag numer kan anse mig ha en fungerande motor, jag har i och för sig inte plockat av höljet än och kollat hur det ser ut på insidan men den håller temperaturen stabilt och beter sig som den ska så det borde inte vara alldeles för mycket skrot inuti den.
Det första startförsöket stötte direkt på patrull då kompressorhjulet nöp fast emot höljet, förvärmningen gör så att turbinaxeln växer fortare än resten av motorn och lite väl tighta toleranser gjorde att de tu möttes. Ett extra schims gav två tiondelar mer frigång och nu snurrade det fritt igen.
Nästa start gick bättre, jag blev lite nervös eftersom det började spruta gnistor ur jetpipan men då jag tyvärr har god erfarenhet av hur smält turbinhjul ser ut i gnistform så antog jag att det var coatingen i turbinhuset som tackade för sig och reste hem. Jag hade justerat ner maxvärdet på PWM-styrningen till bränslepumpen lite väl mycket så jag kunde inte få upp laddtrycket över 1 bar, så motorn stannades och detta justerades till.
Nästa två starter gick bättre och min teori om gnistorna verkade vara korrekt då det efter några sekunder slutade spruta gnistor. Jetdysan är aningen för snäv då avgastempen vid halvgas (1.5bar) är 720°C vilket borde vara temperaturen vid fullgas, det syns att det går lite väl varmt på filmen när Olle släcker belysningen en kort stund.
Det är inget konstigt med att det glöder lite i utkanten av turbinhjulet med tanke på den snäva jetdysan, hade körningen gjorts i fullt dagsljus skulle det förmodligen inte synts. Innan nästa start ska jag öppna upp dysan lite för att få ner avgastempen mot 650°C vilket är lite normalare temp vid dessa laddtryck.
Allt som allt en mycket lyckad provstart, nu i helgen ska jag plocka isär motorn och kolla efter skador på brännkammaren och se hur det står till med de coatade delarna, tydligen så pallar inte coatingen med de extrema luftflöden som passerar motorn så i förlängningen måste jag nog tillverka ett nytt turbinhus helt i rostfritt. Jag körde bara motorn upp till halvgas under detta test så det kommer bli lite annan sång i pipan när jag vågar mig upp emot de 3 bar laddtryck som är fullgas. =)
De senaste kvällarna har jag pysslat på med en liten vagn att ha tryckluftstuben på, jag frångick min princip att skriva om varenda liten minut jag skruvat eftersom det skulle blivit outhärdligt tråkig läsning.
Den ska få ett par lager kallgalv på sig senare för att hålla järnmasken borta.
En sak jag grubblat lite på är huruvida det blir problem med att ha tändning och gasolförvärmningen på en fjädrande brytare, risken finns att jag måste odla fram en tredje hand för att kunna sköta starten så jag bestämde mig för att montera en vanlig brytare istället.
Och här står motorn klar för start, planen är att göra en provstart imorgon kväll så ifall det inte råkar komma något brådskande ivägen för det har ni en uppdatering och förhoppningsvis en provkörningsfilm att se fram emot sent imorgon kväll.
Säg fyra timmar totalt för vagnsbygget och det jag gjorde ikväll, 320h totalt.
Det va under sommaren som jag som självutnämnt sändebud representerade hela Mobacken Racing vid ett stadsbesök i Grannlandet Norge. Det var i närmare bestämmt staden (eller tätorten) Tynset som besöket ägde rum. Där finns enligt staden Tynset världens största spark. Borgmästaren kunde tyvärr inte närvara vid visiten på stadens torg så besöket fick utföras på egen hand. Självklart var jag tvungen att föreviga denna högtid med min fotograferings-apparat!
I brist på användningsområde avstår Mobacken Racing i kampen om storlek och fortsätter istället med att bygga på världens snabbaste jetspark med egentillverkad motor!
Nytt har hänt med Gasturbinsparken och uppdatering kommer framöver…
Idag var jag och skaffade lite pryttlar så jag kunde dra färdigt elen till motorn, det har ju som bekant tillkommit lite säkerhetsanordningar sen sist som förhoppningsvis ska rädda motorn undan det totala haveriet om något skulle hända.
Först ut att koppla in var en magnetventil (tack Stor-Björn för den, fick den för något år sedan av dig när du jävlades med 850:n) som styr gasolen till förvärmningen, beräkningar har visat att det är exakt 100% risk att jag glömmer vrida av gasolflödet när väl motorn startar och det kan leda till överhettning och elände. Därför har jag kopplat denna ventil över tändningsknappen så jag numer måste hålla in den för att förvärmningen ska fungera, det går såpass fort att få upp tempen i motorn att det inte är ett problem ändå.
Nästa grej var att koppla in oljetryckskontakten, då den är av typen som bryter strömmen när den får tillräckligt högt tryck var jag tvungen att koppla den genom ett växlande relä för att vända på steken och få den till att bryta strömmen när det saknas tryck istället.
Sist ut var att fixa ett uppsamlingskärl för purgeslangen så jag inte får geggan ut på golvet, det löstes med enklast möjliga medel i vanlig ordning.
Nu ska allt vara klart för provstart, när jag kommer hem till veckan från en semestersväng ska jag gå igenom allt och göra en komplett funktionskontroll för att inte stå där som ett frågetecken när det ska till att startas. Om gud vill och tryckluften räcker så blir det provstart helgen därpå!
Det fylls konstigt nog på med grejor i mitt tillhåll. Vem kan det va som drar hit allt??
Nu är det nån som parkerat 3 ton fräsmaskin där sparken brukade stå… En gammal bil j*vel och diverse lastbils saker tar också upp dyrbar plats i skrymslet. Det kommer alltså bli lite platsbrist framöver, radikala problem kräver radikala lösningar. Det första projektet blev därför att bryta ihop en lite dolly att rulla runt sparken på, något som egentligen skulle gjorts för länge sen.
Nästa blir att göra iordning en jigg för att räta ut medarna!
Jag har funderat en hel del över massflödet genom motorn och kommit fram till att drygt en kubikmeter luft i sekunden är rätt så jävla mycket luft, och efter att ha kommit till den insikten var det inte speciellt svårt att hitta saker att förbättra på testbänken.
Det var rätt mycket skrot ivägen för kompressorn bara för att hålla förvärmningsfläkten på plats så jag plockade bort rubbet och gjorde en provisorisk lösning av en läskflaska istället, senare lär jag väl fixa en stump slang men det duger så länge.
