Nu har startskottet för Speed Weekend i Orsa 2012 gått, igår öppnade anmälan och givetvis är Mobacken Racing Team anmälda!
Efter en lång “avslappnande” sommar känner vi oss taggade att återuppta kampen mot Mr Murphy´s lag.
I väntan på att andra projekt ska bli färdiga ska vi återvända ett tredje år med turbojetsparken. Även om det vore kul med nåt nytt så ska det bli roligt att prova få en högre hastighet än i våras
Vi ska prova hinna med lite chassie -modifieringar innan isen lägger sig på “hemma-arenan” även känd som Mosjön. Och förhoppningen är att prova ut sparken lite innan det blir för mycket snö på isen. Det största problemet ifjol (eller ska vi säga i våras) va nämligen att medarna blev satta lite snett vilket gjorde att sparken drog så mycket åt höger att Anders fick skorra med vänstra hälen hela banan för att styra rakt. detta tillsammans med att det bara gick att hålla drygt halvgas för att inte tappa kontrollen gör att vi har goda förhoppningar att få en skaplig skillnad i medelhastighet.
Inom en snar framtid kommer uppdateringarna börja rulla in, så håll till godo med Speed Weekend´s egna Trailer!
Som ni ser är detta ett uselt försök att göra detta inlägg åtminstone lite spännande, men ni kan väl låtsas att ni sitter på helspänn nu när jag sakta men säkert öppnar paketet och något vitt tittar upp.
Tjohoo! Det var visst min specialgjutna landspeed-framskärm som dök upp, det har tagit lite tid eftersom dom gjuts på beställning. Skillnaden mellan den och en vanlig framskärm är att den täcker hela överdelen av hjulet och det är ett måste i mitt fall eftersom jag har tänkt att luftintaget till gasturbinen ska mynna ut i nosen på frontkåpan, och då får det absolut inte slungas upp grus och skit från framhjulet som riskerar att sugas in i motorn.
Den går tyvärr inte provmontera eftersom den behöver trimmas ner lite i bakkant för att inte ta i frontkåpan, den får ställas på hyllan så länge och monteras först när resten av kåporna på hojen sitter på plats.
Inte fästmön alltå utan motorhöljet, jag var som sagt tvungen att avlasta de stackars ledskenorna på något vis då dom annars skulle få utstå närmare 40 kg sträckning per ledskena med motorn på full makaron.
Lösningen blev faktiskt bättre än jag tänkt mig från början, tre stycken excenterspännen fick sätta livet till och egentillverkade fästkrokar att sätta fast i diffusorhöljet tillverkades.
Krokarna skruvades fast och sen borrade jag hål för att popnita fast excenterspännena i motorhöljet, popnit på grund av att det sitter i berget och jag slipper svetsa i höljet.
Här är det övre fästet, justerbart genom att man lägger brickor under infästningen i diffusorhöljet.
Här är ett av de två andra fästena som sitter fastmonterade i det främre motorfästet, som ni ser så justeras dom med en M6 mutter.
Och här kommer en helhetsbild, i “normala” fall fästs motorhöljet genom att man borrar en jäkla massa hål runt kanten och skruvar fast höljet i diffusorn men då har man ingen möjlighet att justera förspänningen och det är ett jäkla piller med att dra gängor och sånt. Ska bli intressant att se om det här håller, funkar inte det här vete fan vad som krävs för att hålla ihop motorn…
Det blev några timmar ikväll också, kors i taket. Jag fortsatte borra skruvskallar så nu är alla invändiga skruvar färdiga för najtråd, lika bra det så jag slipper oroa mig för lossnande skruvar som gör kaos med turbinhjulet.
Här sitter oljereturtråget med hålborrade skruvar, de hårda 12.9-insexskruvarna tog kål på två 1.5mm borrar men jag antar att det ändå blir billigare än ett nytt turbinhjul…
Nästa projekt blev att göra en dränering av motorhöljet, ett värstascenario vid en start är att det stått och läckt bränsle eller olja inuti motorn som tar eld när motorn startas. Då kan det gå rejält åt helvete eftersom motorn rusar upp i varv utan möjlighet för mig att stänga av den, jag har faktiskt hört att flygplansmekaniker förr i tiden hade ett speciellt järnspett som skulle köras in i axialkompressorn ifall detta hände.
Istället för ett spett hade jag tänkt lösa det med en elektromagisk dränering, ett lagomt stort hål borrades i motorhöljet på den lägsta punkten och en svetsmutter till en banjobult med slanganslutning snidades till och svetsades fast.
Den bedrövligt fula svetsfogen beror på att jag inte vill värma höljet mer än absolut nödvändigt då rostfritt har en benägenhet att slå sig i så många dimentioner samtidigt att tids- och rymdaxlarna riskerar att hoppa ur lagerbockarna.
Här sitter en 12V pneumatiksolenoid provisoriskt fastsatt mot banjon bara så ni ska se hur det var tänkt, en 1/4″ kulventil vore så klart enklast men en sån kommer med 99.5% säkerhet glömmas öppen i stridens hetta (någon som minns tankavluftningen i Orsa kanske…) så en fjädrande tryckknapp kommer se till att solenoiden bara är öppen när den ska vara det.
Imorgon ska det skaffas lite material för att göra klart motorhöljet och en rulle najtråd!
Jag passade på att kryssa av de två enklaste punkterna på listan över saker att göra om på motorn idag, första punkten var att hålborra banjobultarna till oljan så dom går låsa med najtråd.
Så här blev det, jag ska även borra insexskruvarna till returtråget men jag måste nog skaffa annan skruv då 12.9:or inte är så roliga att borra i.
Sen blev det till att rangera om på fräsen så jag skulle kunna spänna upp turbinhuset på rundmatningsbordet, svarven är för liten för att den ska gå använda till detta. Som tur är så har Olov precis skaffat sig en rejäl svarv så han kommer få fullt upp framöver med svarvjobb från mig. =)
Fräs fräs.
Så här blev det, nu har jag ganska precis 1mm frigång bakom turbinhjulet och det ska räcka enligt mina högst ovetenskapliga gissningar. Gör det inte det kan jag enkelt fräsa av någon tiondel till, hellre det än att jag ska ta bort för mycket material nu.
Den frästa ytan ska coatas och värmebehandlas innan motorn monteras ihop, jag har fått tag i ett värmeskåp som ska trimmas och användas till värmebehandling av gjuten aluminium och härdning av keramikcoating så jag slipper störa Svarthålet-Linus med mer såna jobb.
Nyfiken som man är så hade jag inte ro att vänta längre utan jag plockade isär motorn nyss för att se hur det står till inuti.
Något jag såg direkt var att turbinhjulet skrapat i baksidan av turbinhuset, det har mest troligt orsakats av att lagerhuset i aluminium expanderat mer än turbinaxeln av värmen och flyttat turbinhuset närmare turbinhjulet tills de tu möttes. Detta kan mycket väl förklara att avgastempen började stiga efter några sekunder, för om turbinhjulet bromsas krävs det mer och mer värme i brännkammaren för att hålla varvtalet uppe.
Ett annat frågetecken som delvis rätades ut var oljeläckaget, tydligen har en av banjobultarna till glidlagringen släppt och läckt olja inuti motorn. Även tre av oljereturtrågets bultar var betydligt lösare än dom var när jag drog åt dom inför testet så prio ett är att borra och naja fast alla skruvar och bultar inuti motorn inför nästa test.
Nästa koll var att se om någon av bränslespridarna satt igen av skrot i bränsleplenumet, men alla spridare gav en hög och fin låga när gasol släpptes på så då kan jag utesluta dom som orsak för den stigande avgastempen.
Sist ut var att slänga ett getöga på förångningsrören, dom ser ut att ha fått jobba men inga tecken på överhettning vilket är bra.
Här syns även att coatingen gör sitt jobb, helt sjukt att den ser så här fin ut efter att ha stått ut med ca 1000°C under ett antal sekunder!
Låt säga två timmar på det här, provkörningen igår räknar jag inte med i byggtiden. 296h totalt vilket gör att jag byggde en fungerande motor från grunden på under 300 timmar, inte illa ändå eftersom det är en del jobb…=)
Idag var det dags, nerver och mage var på högspänn så redan före 08.00 hade jag gjort två rejäla ryggtömningar.
Vid 11-snåret kom Olov, Pål och Olle förbi och vi riggade upp testbänken och kamerorna medans Olov kokade en panna kaffe på Trangiaköket. Ante Glad med son kikade också förbi då ryktet gått om att det skulle föras oljud i Fjäl.
Här är en film på provkörningarna, det blev två försök då startluften tog slut under det första försöket. Gasreglaget var väldigt finkänsligt så eldkloten ni kommer se kan undvikas om jag justerar PWM-styrningen lite, ett par extra händer vore heller inte dumt att ha när alla knappar och reglage ska skötas samtidigt…
Allt som allt en lyckad provstart, avgastempen började krypa över 700°C så jag avbröt testet för att kolla om jag hade något läckage inuti motorn.
Med skalet avtaget såg vi till våran lättnad att inget var skadat inuti motorn, brännkammaren hade klarat sig utan att slå sig och efter inspektion med ficklampa såg vi att även förångningsrören såg fina ut.
Studerande av värmemönster på brännkammaren.
Här syns att coatingen släppt från ledskenorna i turbinhuset, det gör inget eftersom dom är gjorda av SS2368 värmetåligt rostfritt (tack Elffors för materialet!) så huvudsaken är att de andra delarna inte tappar coatingen.
Efter jetkörning blir man hungrig som en varg så medan fjällan dukade upp började Olov steka hamburgare på brinnande livet, en mumsig avslutning på en lyckad dag!
