Äntligen har mitt efterlängtade clipon-styre kommit! Det tog i vanlig ordning tre gånger så lång tid att frakta paketet sista biten inom landet än över Atlanten och genom alla tullar, till råga på allt hade postverket mage att ta en hundring av mig för besväret trots att frakten skulle vara betald…

Ett riktigt läckert styre, billetfräst och med justerbara utstick på handtagen. Körställningen är faktiskt helt ok även om det kanske ser lite obekvämt ut om man ska gå efter höjden på styret, jag ska be fjällan plåta lite när jag provsitter med skinnställ och hjälm på så jag kan se hur jag ska dra det övre ramröret utan att det blir i vägen.

Efter det blev det fräsning av bakhjulsfästena ur två bitar 15mm plattjärn.

Fyra timmar senare såg det ut så här, aluminiumklossarna som sitter i fästena är till för att det ska gå spänna kedjan. Ett par spännbultar ska tillverkas och svetsas fast på fästena nästa gång.

En annan vy. Den nuvarande ytbehandlingen är rost men så småningom ska det lackas, tanken är att ramrören ska svetsas fast i dessa fästen så dom blir så att säga en del av ramen till slut.

Här sitter fästena fastskruvade i ramjiggen, nu kan jag börja dra rören fram till dessa.

Fyra timmar borträknat provsittning och klurande, 270h totalt.

För att få lite mer kött på benen (eller mindre kött på benen beroende på om man tippar smältan i skon eller inte…) gällande lost-foam gjutning tog Olov och jag och gjorde ett experiment för en timme sedan, Olov hade tidigare i veckan tillverkat en varmtrådsskärare för att skära högdensitetsfrigolit (styrofoam) och med hjälp av den snidade jag till en liten testbit med två stigare för smältan och begravde den i silicasand.

Sen vevade vi igång gamla bettan och matade i en famn aluminiumklossar som killarna i Svarthålet Racing donerade till oss i vintras.

Egentligen ska silicasanden blandas upp med bentonit-lera för att bli sådär hållfast och formbar som den ska vara, sanden i sig är så finkornig att den rinner som vatten så vi hade väl egentligen inga stora förhoppningar på att resultatet av gjutningen skulle bli speciellt bra. Lite förvånade blev vi alltså när vi plockade upp den gjutna biten ur sanden!

Efter att ha kapat bort gjutkanalerna och blästrat bort sanden som fastnat i gjutningen blev den så här fin, en perfekt kopia av frigolitmodellen. Vi har däremot inte räknat ut än om det är en mötesklubba, en kylarprydnad till A-forden eller ett medeltida abortredskap vi har tillverkat…

I afton lade jag ett par timmar på att mäta hur lagren sitter i bakfälgen och att därefter svarva distanser till bakhjuls”dummyn” i jiggen, det var inte det enklaste att mäta ut då bakhjulslagren sitter förskjutna i fälgen i förhållande till varandra eftersom att drevet sticker längre ut från centrum än bromsskivan. Fusklapp uppsatt ovanför svarven för säkerhets skull.

Med distanserna svarvade spändes allt ihop med hjälp av bakaxeln och svetsades fast.

Här är den färdiga biten med bakaxeln ditträdd, själva fyrkantsprofilen är inte fastsvetsad i jiggen än då var den hamnar avgör hjulbasen på ramen, jag måste klura lite mer innan jag bestämmer mig för det.

Jag kommer inte veta om distanserna blev 100% rätt placerade innan ramen är färdig så jag kan se om hjulen spårar bra eller inte, gör dom inte det går det lösa genom att tillverka schims och svarva bort material från befintliga axeldistanser för att flytta bakhjulet i sidled så det är ingen ko på isen direkt.

Två ånhalv timmar lagt på detta, 266h totalt.

De senaste dagarna har det småpysslats lite med allt möjligt, först slipade jag upp frigången till turbinhjulet lite så det inte ska skrapa i turbinhöljet vilket det gjorde under tryckluftstestet.

Nu går det fritt även om det är i tightaste laget, bättre det än att ta upp spelet för mycket då verkningsgraden på turbinen försämras med ökat spel.

Sedan blev det lite jobb på ramen, jag notchade de nedre ramrörsinfästningarna i styrhuvudet och premiärbockade ramrören i min nya rörbock som jag fått av far och mor. Såna presenter klår yllstrumpor sju dagar i veckan må ni tro!

Lite finjustering av bockvinkeln, Mats Eriksson använder en laserskärare till detta (ni som läser Street&Strip fattar vad jag menar) men då jag inte har en sån får hydraulpressen duga.

Inpassning av rören.

Och så här blev det, jag har inte svetsat något än utan bara ställt dit rören för att få något att gå efter när resten ska byggas.

Sist av allt tog jag isär gasturbinen för att kunna skicka iväg bitarna som ska keramik-coatas av Weird Performance.

Här är allt ihopbuntat och klart för att packas, måste leta fram en trave gamla kalsonger eller något att vira in bitarna i bara först.

Det är mycket möjligt att jag kommer skicka mer delar på coating senare, strålningsvärmen från brännkammaren kommer hetta upp de invändiga delarna i aluminium ganska rejält så ett skyddande lager keramik på dessa bitar skulle nog göra susen för oljetempen.

Säg tre timmar allt som allt på detta, 263.5h totalt.

Olov och hans bättre hälft tittade förbi med A-forden nyss på en kopp kaffe och lite utbytande av lånade gängtappar, efter lite samkväm smet vi ut i garaget och gjorde ett försök att få snurr på turbinen.

Och nog fick vi snurr på den alltid, Olov skötte kranen och utan att han öppnade den fullt mätte jag ett rotorvarv på 11.500rpm efter några sekunder! Lite skillnad emot de 450rpm jag mätte upp med garagekompressorn. Jag säger som Lars Vegas på deras julskiva med olika skoterljud; lyssna och njut!

Idag åkte jag förbi de trevliga herrarna och damerna (och Christian) på Swedol och fick en 1/4″ hydraulslang pressad, och nu ikväll har jag tillverkat anslutningar till lufttuben och motorn som slangen ska monteras på.

Jag passade även på att svetsa igen en liten glipa i returoljetråget som läckte olja efter att pumparna slagits av och vinklade om luftmunstycket lite så strålen träffar turbinbladen i en bättre vinkel. Det syns litegrand under bulten på bilden.

Här är den nya anslutningen för luften, tidigare satt där en AN4 men nu är det kvart-tum.

Här är en dålig bild på anslutningen till lufttanken, hade man haft gott om tid skulle man så klart polera upp såna här bitar men sådant hinns inte med. Det brukar dessutom straffa sig att vara för seriös med sånt för oftast brukar man bli tvungen att sätta kapen i just den bit som man fått till riktigt fin, så för att vara på den säkra sidan siktar jag på att allt ska likna skit.

Och här sitter den på plats.

Anslutningen mot motorn.

Och till sist en helhetsbild, jag kommer provköra med höljet av för att kunna se eventuella oljeläckor och för att enklare komma åt att ändra vinkeln på luftmunstycket skulle det behövas.

2.5h tog det här, 260.5h totalt.

Av en slump läste jag en artikel i Helsingborgs Dagblad om en kille som skulle vara ett strålande (ha!) tillskott i teamet, experimentlustan är det då rakt inget fel på.

—————————————————-

Försökte bygga kärnreaktor i lägenhet

När polis och experter stormade in i lägenheten i centrala Ängelholm visade det sig att det var allvar. En ung man med tillgång till radioaktiva ämnen hade försökt bygga en egen kärnreaktor.

.

På Internet har mannen lagt ut bilder på olika experiment som han har gjort i strävan att få igång kärnreaktorn. Här hade han försökt koka tre radioaktiva ämnen i svavelsyra för att lättare kunna blanda dem.

.

.

För ungefär ett halvår sedan började 31-åringen med sitt experiment. Han ville veta om han kunde bygga en kärnreaktor i sin lägenhet i centrala Ängelholm. Han beställde en del radioaktiva ämnen från utländska företag och plockade isär brandvarnare hemma. I brandvarnare finns nämligen ett radioaktivt ämne som är tillåtet att ha om det sitter där det sitter. Tar man ut det är det däremot för stora mängder för en privatperson att hantera utan tillstånd. För ett par veckor sedan skrev han till Strålsäkerhetsmyndigheten för att fråga om det var lagligt att tillverka en kärnreaktor hemma.

.

– Då ville de komma ner och mäta strålningen i min lägenhet. När de kom hade de polisen med sig. Jag har haft en geigermätare och inte märkt några problem med strålning, berättar 31-åringen.

.

Varför ville du bygga en kärnreaktor?

.

– Jag har alltid varit intresserad av kärnfysik och partikelfysik. Jag har läst mycket böcker om det och ville se om det gick. Jag tänkte bara på det som ett experiment.

Geigermätaren beställde han från USA. Totalt har han lagt mellan femtusen och sextusen kronor på sitt projekt. Om han hade fått den att fungera vet han inte riktigt vad som hade hänt.

.

– Då hade den nog blivit lite varm och så hade strålningsvärdena ökat. För att få den att generera el skulle man behöva ha en turbin och en generator och det är väldigt svårt att bygga själv, säger han.

.

Hade de förhöjda strålningsvärdena varit farliga?

.

– Jag vet faktiskt inte, men jag tror det. Men det hade främst drabbat mig. Jag var beredd att utsätta mig för det, jag är inte så rädd för sådana saker.

Mannen greps efter Strålsäkerhetsmyndighetens inspektion och förhördes av polis. Där erkände han och släpptes senare. Han har varit mycket öppen med sitt projekt och lagt ut mycket information om det på internet. På ett ställe skriver han ett inlägg med rubriken “How to build a nuclear reactor”, hur man bygger en kärnreaktor. Inlägget inleds med att han konstaterar att det inte är så svårt. Men han lyckades inte riktigt innan Strålsäkerhetsmyndigheten kom.

.

– Jag fick aldrig igång den. Jag hade bara skaffat det som behövdes, så jag vet inte om den hade fungerat. Det är nog rätt svårt att få det att funka. Men de tog alla mina grejer, så nu har jag lagt ner. Nu håller jag det på det teoretiska planet, berättar han.

.

Strålsäkerhetsmyndigheten tror inte att han hade lyckats med den utrustning som han hade.

.

– Nej, det hade inte gått med det vi hittade. Vi är inte klara med alla mätningar än, men så som vi bedömer det nu hade han inte kunnat orsaka någon skada med det han hade. Och den strålning som vi uppmätte i hans lägenhet var ingen fara för någon, så grannarna behöver inte vara oroliga, säger Leif Moberg, forskningschef på Strålsäkerhetsmyndigheten.

.

Mannen har accepterat ett strafföreläggande. Blir det tal om det handlar det om att han kommer att få betala böter för sitt brott. Det är oklart om någon annan försökt sig på något liknande tidigare.

.

– Jag har aldrig varit med om det, säger Leif Moberg.