Efte tre år av elände och strul har vi äntligen tagit oss i mål, med medar krokiga som bananer var jag tvungen att ha vänster häl i isen hela sträckan för att hålla kursen men i mål kom vi!
Vi satsade på en säker repa med lågt laddtryck, ingen vatteninsprutning och inte onödigt mycket soppa i EBK:n, den fick lite massage med pinnsvetsen för att överleva repan så vi ville inte överhetta den.
Trots allt det fick vi en noterad toppfart på 122km/h på GPS:en, riktigt bra under omständigheterna. Vi kommer nog ha svårt att inte flina skallen av oss på banketten ikväll.
Får se om Bjursingen får ihop en lördagsfilm i natt, annars klipper vi ihop något senare. Lite mycket att stå i nu. =)
Uffes Trailertransport har valt att bidra med årets åtgång av jetbränlse!
Ulf fraktar allt mellan skogs- och entreprenadmaskiner till hus och Londonbussar på lågbyggd maskintrailer med trombon. Bara fantasin och Polisen som sätter stopp alltså!
Idag laddade vi hårt och landade halvvägs, ungefär. Olov körde första repan och stödde på ett ganska moderat laddtryck på 2.2bar men slog av efter halva sträckan. Det visade sig att bultarna till EBK:n släppt och styrt förbränningen upp under värmeskölden så Olov eldade upp ett par hojstövlar, ett skinnställ och vänstersmalben innan han slog av på gasen och stannade under vilda indiansprång.
Med hjälp av lite pinnsvetsning stummades EBK:n och en ny repa var på G strax före kvällen, undertecknad blev chaufför den svängen då Olov inte riktigt var i skick för att ratta spark med sitt ben. Den här gången var avluftningen till bränsletanken stängd så jag fick snopet vika av på samma avfartsväg som Olov tidigare med släckt motor.
Motorn är kry med stum och fin lagring och humöret är som alltid i topp, så vi räknar dagens repor som träningspass och håller siktet ställt mot morgondagen och en hel tvåkilometersrepa, onödigt högt ställda mål kan tyckas då vi bara skruvat i två år med sparken men såna är vi, vilda gamblers ut i fingerspetsarna.
Det gick ont för andra också, Olle fick slut på startgas, Bosse fick knas i Lamborghini-elhärvan igen, Svarthålet Racing höll på hela kvällen utan att få igång pulsjetmotorn, Peter sprängde bakdäcket på Hayabusan i depån och så vidare och så vidare. En strulig dag helt enkelt, men i morgon då jävlar!
I vår enfald såg vi fram emot en tidig kväll och mys i barracken då sparken var oskuren och depån byggd, men vissa omständigheter såg till att det inte blev riktigt så. Precis som det ska vara alltså, sova kan man göra hemma.
Då hela depån var slagen kom Glenn och frågade varför vi står på campingen, vi ska ju stå vid starten! Ridå.
Jaja, bara att plocka ihop allting igen och flytta ett par hundra meter. Vi klagade inte då vi fick bästa platsen på hela tävlingen. Bosse dök sent omsider upp efter en hel dags jävlande med racebussen och fortsatte med mer jävulskap med jet-Lamborghinin då den inte ville gå upp i varv. Vi höll på fram till 01.00 med att felsöka och sen provköra för att justera in EBK:n åt honom så det ska bli åka av.
Här är en bråkdel av gårdagen, vi ursäktar för att kvaliteten på skådespeleriet inte är i topp. Aktörerna fick betalt därefter också.
Titeln på inlägget säger det mesta, tänkte bara meddela att vi nu är lastade och redo att åka imorgon bitti. Vi tänkte att det skulle gå fort att lasta i år då vi knappt skulle ha med oss några grejor, men ändå tog det 5 timmar att rafsa ihop allt och lasta det.
Det höll på ta en ände i förskräckelse också det sista som hände innan vi var klara, när Olov skulle växla på flaket på lastbilen släppte spännbandet som höll spark, skoter, depåtält, 140 liter diesel och massa ved på plats längst fram på flaket. Med ett brak slog hela härligheten emot baklemmen och en inre bild uppenbarade sig med en platt EBK, krökta bränslerör och en styrbox dränkt i diesel.
Som tur var så klarade sig allt, så efter att ha skuvat fram grejorna igen och spänt fast det lite bättre var vi klara för avfärd. 07.00 avgår cirkusen från Låbbas parkering och beräknas anlända i Orsa runt lunchtid. Uppdateringar med bilder och video kommer så fort vi har tid och det hunnit hända något intressant.
I väntan på att få åka till Orsa på Speed Weekend har jag hämtat ut lite prylar som jag beställt till hojbygget, känns lite konstigt faktiskt att inte behöva skruva dygnet runt de sista dagarna före tävlingen men nu har man i alla fall tid att plocka ihop lite verktyg och tvätta kalsongerna som ska med.
En frontkåpa från en 125cc racinghoj, en bakfälg från en GSXR600 och en komplett framgaffel med hjul från en GSXR750 får bli stommen till hojramen, det ska sen knytas ihop med chromemolyrören som jag köpte hos ME-Racing i höstas.
Det gäller att få frontarean så liten som möjligt för att kunna åka fort, så låg och lång är mantrat när ramen ska ritas upp. Arbetsnamnet på hojen är “Nordsvensken”, den mest användbara och urstarka hästrasen och namnet tyder därför på att det kommer finnas minst en hästkraft i bygget. =)
Jag lade även dit motorn bara för att få en humm om hur mycket plats den kommer ta i ramen, man skulle nästan kunna tro att kåporna är byggda just för denna motor när man ser hur fint den passar. Lite längre fram än den är nu kommer den sitta, blev enklare att lägga den bakom kåpan än att vingla upp motorn inuti den.
En sista bild på hojen framifrån, det ska så klart inte vara fri insyn in i kompressorinloppet senare för då kommer is, sand och kanske någon gång salt kunna sugas in i motorn och göra kaos inuti den.
Nu är det sängen som gäller, i morgon ska allt lastas och på torsdag morgon bär det iväg till Orsa!
Idag var en glädjens dag på Mobacken, vi firade att sparken var klar och framför allt att besökarantalet på hemsidan kommit över 100.000 personer! Inte illa det inte, man kan ju inte annat än förundras över hur många lättroade människor det bor i vårt land.
Efter tårtätningen blev det fight om glasyrtuben, med ålderns rätt fick jag första slicken.
Med detta avklarat var det dags att veva igång muskedundret, vi har hållit på hela förmiddagen med att bygga det sista grejorna till sparken så nu var sanningens minut (snarare timme) inne! Ska vatteninsprutningen göra någon nytta? Hur mycket dragkraft ska vi få ut? Ska EBK:n smälta? Frågorna var många, svaren desto färre.
Nu är det bara småplock kvar så det ser ut som att det inte blir speciellt stressigt nu i veckan innan vi åker, lite shopping och kalsongvikande så är vi klara för avfärd.
Idag var det full fart i produktionen från klockan 08.00, Olov började med att renovera Refleks-kaminen i Norrlandsbarracken och jag satte igång med att kröka fotstöd av armeringsjärn.
Igår kväll klädde Olov EBK-skölden med brandfilt så även det är klart.
Sen passade chaufför Olov på att provbryta lite för att testa ut höjden på den nya frontkåpan vi började på med. Den här mannen vill man verkligen inte möta i en mörk gränd i Mo, som tur är så finns det inga gränder i Mo. Möjligtvis ett dike lite över normaldjup.
Detta beslut togs för att kliva upp ett steg på aerodynamikens trappa, i och med detta lämnar sparken luftmotståndsnivån “bollplank” och närmar sig “normalstor lekstuga”.
Olov fick offra reservtyget till sina lastbilsgardiner till projektet, tanken fanns att låta bli att plasta över tyget och skriva en liten skylt med texten “Runkbås 5 minuter/5 kronor” men det röstades ner då risken var överhängande att surgeportarna i kompressorhuset skulle sättas igen.
Efter ett lager glasfiberduk över velourtyget började det likna en kåpa, enligt oss i alla fall. Olovs far var av åsikten att den mest liknade Barbara Streisands näsa.
Ett lager sprayfärg senare och näs-looken tonades ner en aning, nu visste nämligen ingen vad det liknade längre. Pål ser ju nöjd ut med resultatet i alla fall och det är ett bra betyg, när han kom förbi och såg vad vi åstadkommit halvvägs in i kåpbygget såg han mest gråtfärdig ut.
Provkörning i morgon, vi håller tummarna i vanlig ordning. Over and out!
