Under aftonen blev det lite mer fräsning så nu passar diffusorplattan i locket. Första projektet blev att försänka och gänga för två M8:or som skulle hålla fast biten på rundmatningsbordet, den stora centrumbulten var jag ju tvungen att ta bort för att kunna fräsa bort materialet i mitten.
Sen var det bara att nöta på tills allt onödigt material i centrumet var borta.
Nu kunde jag provmontera diffusorplattan och mäta ut hur mycket mer material jag var tvungen att ta bort innan den passade, det gäller verkligen att hålla tungan i rätt mun vid såna här kritiska manövrar!
Det ville jävlas lite i alla fall, med två centimeter kvar att fräsa med radiefräsen small fräsaxeln så klart av. Som tur var så gick det svarva till en ny axel och svetsa fast på fräshuvudet så jag kunde köra klart.
Sanningens minut, ska diffusorplattan passa och framför allt, ska radierna följa varandra så det håller tätt eller kommer det glipa som ett par tonårsben utan Tulo mellan knäna?
Ser lovande ut, men hur var det nu med glappet?
Kan inte just bli bättre, känns bra att jag slipper täta skiten med blå silicon. En sista bild nedan på slitsfräsen jag beställde för att fräsa skårorna i turbinplattan.
Tog väl ungefär två timmar det här, hade Olov på besök så det blev lite svetsning åt honom också. 86 timmar totalt.
Efter ett halvårs lågfart har vi tagit i sparken för första gången! I fredags etsade jag fram kretskortet för dom analoga tryckgivarna, laserdrivaren för varvräknaren och servoanslutningarna. Till Idol löddes dom få komponenterna på plats.
Idag provkörde vi PWM förstärkaren igen med gott resultat. Nu körde vi med separat strömförsörjning för gatedrivaren och då blev inte FETen tokvarm som varit problemet tidigare. Anledningen va att spänningsfallet av pumpen gjorde att gatedrivaren inte fick nog hög spänning. Och när inte gaten får nog stark signal blir motståndet genom FETen för högt och därav blir det massa värme.
Sen tog Pål och jag fram sparken och slet bort det gammla elsystemet och motorsågsmotorn. Vi finurlade lite och sen sågade vi bort lite av ramen fram såpass att vi kan montera fyrtaktaren där batteriet satt förut. Vi ska prova köra med Li-po ackar istället för bilbatteri så därför kommer inte det gammla fästet behövas.
En ny testbänk är under uppbyggnad, den tidigare brickan blev för liten när alla egentillverkade moduler ska få plats. Luckan till diskbänksskåpet revs loss då den ändå är i vägen när man ska gå ut med soppåsen… Tanken är att sätta fast alla bitar som ska ingå i styrsystemet för att sen kunna sitta hemma i soffan och skriva kod och simulera i lugn och ro.
Två RF-moduler har lagts till. Med dom kan man skicka data trådlöst mellan Arduino kort och Arduino kort till dator. Då kan man logga data i realtid till dator, och man skulle kunna ha en nödstopp på sidan av om nån märker att nåt börjar gå mot skogen, man skulle till och med kunna ha så att groundcrew´n kunde gå in och styra om parametrar under race… Men det är väll inte tanken än så länge….
Nu är det bara kortet som man ska ansluta tryckgivarna till kvar. På det kommer även pulsgivardelen till varvräknaren att sitta samt två plintar för servosignaler. Dom kommer styra startmotor för turbinen och gasspjället på fyrtaktaren. Ska prova göra det kortet kring helgen…
Och nu börjar sponsringarna ramla in. Har varit på jakt efter en bastant kopplingsplint som ska sitta i elektroniklådan nere vid motorn där allt mellan motor och styrsystem ska kopplas samman. Igår hittade jag det jag sökte.
Idag blev det ännu en kväll i kvantitetfräsandets tecken, mycket material som ska bort och med ett småglappt rundmatningsbord tvingas man mata försiktigt.
Det jag håller på med nu är att ta ur insidan av locket, inuti urtaget ska sen diffusorplattan monteras.
Ni kanske minns att jag använde en radiefräs för trä när jag gjorde ytterradien på diffusorplattan? Nu måste jag göra en motsvarande radie i locket så att bitarna sluter tätt mot varandra och inte läcker luft. Till detta tänkte jag försöka använda en motsvarande radiefräs för innerradier.
Här gäller det att ta det varligt, inte tjockaste axeln på fräsen direkt och matar man på för mycket är risken att det hugger och man kröker fräsen. Det skulle i sin tur göra skrot av biten jag fräser i vilket vore rätt surt.
Tjoho, det här går ju fint det! Nu är det grövsta taget så nästa gång jag är ner ska jag ta de sista tiondelarna så plattan passar precis. Sen gäller det att klura ut i vilken ordning resten av momenten ska tas, det gäller att göra så mycket som möjligt i samma uppspänning för att inte riskera att biten flyttat sig och toleranserna blir fel.
Fyra timmar stog jag och vevade, 84 timmar totalt blir det.
Som ni alla vet så är ju sparkåkning nr.1 men efter det kommer tveklöst dragracingen om ni frågar mig, mycket teknik, hemfrästa grejor och sen lite körning också emellanåt. I somras har ett filmteam följt bröderna Lindberg och två andra team i Sundsvall, Alastaro och Mantorp och fått ihop fem riktigt sevärda avsnitt.
Kan vara kul att kolla på i väntan på fler uppdateringar här om inte annat, de fyra andra avsnitten finns på:
Idag gick jag loss på den andra av de två aluminiumplattorna jag köpte tidigare, den ska så småningom bli frontplattan på gasturbinen och sitta som ett lock över diffusorkanalerna.
Nu började det fantastiskt omväxlande jobbet att fräsa plattan rund, det tar sina timmar att veva rundmatningsbord, sänka fräsen en halv cm, veva, sänka, veva osv osv.
Nu börjar det närma sig!
Och nu var det klart. Nu gäller det att räkna ut hur biten ska se ut och i vilken ordning fräsmomenten ska göras.
Innan jag gjorde kväll plockade jag isär motorn och torkade rent bitarna från den mesta oljan, detta på grund av att diffusorplattan framöver ska användas som mall när frontplattan ska tillverkas.
Det här tog ungefär tre timmar, så 80 timmar totalt.
Kvällen gick i eldragningens tecken. I lågspänningens land kan jag jämföras med Kung Midas fast tvärtom, allt jag kopplar ihop i kabelväg liknar skit.
Erik donerade några stumpar kabel till projektet och som tack knyckte jag ett par kabelskor av honom, vips så var det liv i pumparna.
Efter lite testande av oljepump och returpump kunde jag konstatera att returpumpen hinner med att suga ut oljan som pressas in vid 5 bar oljetryck, den suger till och med ett litet undertryck och drar in luft genom kolvringstätningarna på axeln. Detta syns väl på returoljan som är full med luftbubblor.
Enda sättet att få reda på om det kommer fungera eller inte är att vänta tills gasturbinen är färdig och provköra, men det verkar ju väldigt lovande i alla fall.
Efter detta tog jag tag i den gjutna aluminiumbiten som visade sig vara lite svårbearbetad. Av en fackman fick jag reda på att just denna sorts aluminium bör anlöpas i 150°C i 8 timmar, och av en händelse råkade jag ha en perfekt värmekälla för detta projekt ståendes i köket av alla ställen!
Nu fanns det bara ett litet bekymmer, risken var nämligen överhängande att fjällan inte skulle jubla över idén att anlöpa gjutgods i köksspisen. Men hellre byxlös än rådlös som man säger, med några enkla grepp tillverkade jag ett vattentätt kamouflage som min bättre hälft gudskelov inte lyckades genomskåda.
Sen var det pang in i ugnen, till skillnad från den förra bullen som bakades här i det Johanssonska Residenset kommer den här vara färdig i morgon bitti och inte 9 månader senare. Resultatet blir dock inte mindre spännande att se för det.
Kvällens sista projekt blir att beställa efter en 3mm slitsfräs så jag kan fräsa urtagen där NGV-skenorna ska sitta i turbinplattan.
Ikväll var det full aktivitet nere i verkstaden minsann, jag förbarmade mig över Olov som var solokvist för kvällen och bjöd på middag med efterföljande garage-kaffe. När vi kom dit höll Erik och ett par polare på för fullt med en släpvagnsrenovering så när Olov kånkade ner ett par plastbackar elektronik och startade upp oscilloskopet och jag drog igång med ihopmonteringen av lagerhuset så var det rena tomteverkstaden där nere.
Med glidlagren injusterade till rätt spel och en lagom klutt blå silicon på monteringsytorna drog jag ihop motorn och monterade oljerören. Hovfotografen Christer tittade också förbi och passade på att plåta lite medans jag svor över bångstyriga kardeler i den stålomspunna oljeslangen som envisades med att sticka mig i fingrarna hela tiden. Förmodligen är det därför AN-kopplingarna är rödeloxerade, så inte de blodiga fingeravtrycken syns så väl…
Med allt ihopmonterat skruvade jag fast motorn och oljepumparna på arbetsbänken för att kunna provflöda, det drog ut såpass på tiden att jag får göra klart eldragningen och fixa med oljetank nästa gång jag är ner.
Ännu ett par punkter att bocka av på Att Göra-listan, bara pappret till den listan lär väl vara tillräckligt för att hålla kraftvärmeverket i Lugnvik igång ett par dygn.
Idag gjorde halva gänget en dagstripp till Bispgården för att kolla hur Lars Erik tillbringar sina dagar i öst. Jag, Anders & Ella lastade in oss i Anders tysktillverkade herrgårdsvagn och begav oss dom 12 milen.
Ett par baktankar fanns ju förstås också med resan. Jag har haft lite problem med kortet som ska förstärka PWM signalen till bränslepumparna och skulle därför utnyttja LarsE´s kunskap och utrustning för att mäta lite.
När vi kom fram visade det sig att LarsE´s ground crew från Funäs (Linus) även han va där på besök. Efter ett par koppar kaffe skred vi till verket och kopplade upp och mätte lite.
Först förstärkte vi signalen från en signalgenerator och då såg det relativt skitbra ut… Sen kopplade vi in Arduinon och förstärkte signalen som ska förstärkas på sparken. Då förekom några små störningar men inget som ska leda till den värmeutveckling i FETen som varit problemet…
Slutsats: Antagligen inget större fel på elektroniken. Eventuell lösning: LarsE skickade med lite dioder som vi ska prova avstöra bränslepumparna med. Plus att vi fick med oss ett oscilloskop för att mäta lite själva tillsammans med pumpar.
Ella börjar också komma upp i rätt ålder för att börja insupa lite finkultur. Efter några hundra sidor i ELFA katalogen kom John Blund med andra instruktioner med högre prioritet.
Glömde ta en bild på kurvan när vi va hos LarsE så det blev en ypperlig anledning att prova det med tagna oscilloskopet. Efter en telefon guidning är man fullutbildad oscilloskop-operatör!
Anders fick lite assistans som han skriver om själv här nedanför…
