Idag var jag iväg och hämtade höljet som jag beställt till gasturbinen, det är ett rostfritt lock till en Tykoflex-skarvbox för fiberoptik som får sätta livet till för detta bygge.

Jag lyfter på hatten och hoppas smörgåstårtan smakar.

För att stilla det ökade suget efter reaktionsdrivna medfordon ska vi under helgen medverka vid årets motormässa på gamla F4. Eftersom Swedol har sponsrat oss med teamkläder så låter vi dom vara med på ett hörn i vår monter!

En ytterst tråkig uppdatering på ett ytterst roligt framsteg, idag åkte jag till Hackås och köpte två 40mm tjocka aluminiumplattor till kompressordelen på motorn.

Nu kan jag äntligen börja fräsa ut diffusorplattan, förhoppningsvis hinner jag börja lite smått till veckan för i helgen ska vi stå för underhållningen i Swedols monter på Motormässan i Östersund.

Frösö Zoo hade väl inga dansande chimpanser att hyra ut så Micke fick ringa oss istället. =)

Nu är ritningarna till kompressordiffusorn klara så så fort jag får tag i aluminium kan jag börja fräsa ut biten. Här ser ni ungefär hur diametern på motorn kommer att bli.

Kretskortstillverkningen fortgår med den avancerade massproducerings utrustningen. Kina, släng er i väggen!

Igår fixade jag ihop en modul med två mosfetar som ska förstärka PWM signalerna från Arduinokortet. En transistor per bränslepump behövs så till Påls och mitt projekt kommer vi behöva två kort. Den fjärde PWMen kommer vi använda till en pump som vi ska köra in metanol och vatten i laddluftröret med.

Bilden ovan är på kortlaminatet med skyddsfolie på, håller på och kollar hur mycket som får plats. Är ju lika bra att etsa så mycket sommöjligt även om man inte behöver alla bitarna just nu…

Krångligare behöver det inte bli! LarsE har assisterat med kretsschemat. Det var hans idé att köra med separat fet-drivare (den lilla IC kretsen mitt på kortet). Arduino kortet driver drivaren som i sin tur driver FETen. Drivaren fungerar även som ett skydd för Arduinon, om nåt skulle gå fel så FETen pajjar så pajjar i värsta fall drivaren och inte Arduinon. Dioden och säkringen fungerar som felpolariseringsskydd och är också LarsE´s idé. Komponenterna är inte skitdyra men man vill ogärna bränna sönder dom av misstag…

Här är det teskörning! Den gröna lysdioden drivs via FETen med signal från Arduinon som styrs med potentiometern. Potvärdet skrivs även ut på en av displayerna men det syns inte så bra… Värdet går mellan 0 och 255, så man kan reglera duty´n med en upplösning på 0,4% per steg… LarsE har dock hittat en lösning på att få eventuellt två PWMarna att gå med mångdubbel upplösning. Det blir bra!

God natt!

Nu har jag efter mycket annat fått tid till att göra en första prototyp av “temp omvandlarkortet”. Efter ett datorbyte hade mina kretskorts layouter kommit bort och jag fick rita en ny i Eagle. Nu va det inte till nån nackdel då jag fick till ett kompaktare och enklare kort. Eftersom tonern börjar på å e kass i skrivaren så får jag fylla i layouten med penna, men man har ändå alla mått klara så man har en klar fördel med det datorritade mönstret… När man har mönstret klart och utskrivet på oh-film så är det dags att belysa kretskortslaminatet med uv-ljus.

Laminatet är behanlat med ett uvkänsligt lack som löses upp av uv-ljuset, mönstret på oh-filmen maskerar lacket från ljuset och då blir mönstret kvar.

Efter det så är det två syrabad som gäller, det första löser upp lacket och det andra löser upp kopparen som inte skyddas av nåt lack.

Sen är det bara att gnugga bort lacket med stålull och borra hålen för komponentbenen.

Det vi lärt oss efter två sässonger med jävelskap är att allt krånglar och därför försöker jag bygga allt som små moduler som lätt ska gå att felsöka och byta ut. Helst utan verktyg!

 Resultatet… på dom fyra vänstra skruvplintarna ska k-givare anslutas för att samla in temperaturdata, denna omvandlas i dom små chippen som sitter i stiftlister och skickas sen vidare med seriell data via den 6poliga stiftlisten till Arduinon. Till höger ansluts matningsspänningen till omvandlarna.

Förhoppningsvis ska man inte behöva byta ut nån bit men om så är det med största säkerhet inte själva bakplanet utan nån av omvandlarna och det gör man med fingertopparna på ett par sekunder…

Over and out

Idag var jag ner till garaget och planfräste den gjutna biten för att se hur den ser ut under ytan, några enstaka porer som ser ut som innesluten slagg men annars ser den förvånansvärt homogen ut.

För att kunna spänna upp stora bitar på rundmatningsbordet så gjorde jag en enkel jigg av några plywoodbitar och en avsvarvad pinnbult från spännhylssatsen, den är nödvändig att ha när jag ska fräsa fram kompressordiffusorn och verkar centrera biten bra på bordet.

Jag spände upp biten på rundmatningsbordet och planade av översidan också, eftersom gjutformen stod lite snett blev biten tjockare på ena sidan så när jag fräst ner den sidan var biten 36mm tjock, jag ska kolla genom ritningarna ifall den tjockleken räcker för i sånt fall ska jag göra en försök att fräsa ut en av motorbitarna ur den.

Jag hade föreställt mig att det skulle vara som att fräsa i skumtomtar, men den hemgjutna aluminiumen är faktiskt riktigt fin att jobba med. Det återstår att se hur det går att dra gängor i den men jag skulle inte tro att det är några problem.

En varning är på sin plats.

I kommande nummer av S&S kommer fyra fula fiskar synas på ett par uppslag. Se alltså till att fort som tusingen bläddra förbi sidorna 18-21 och ha helst något stärkande i ett glas bredvid ifall ni råkar se något skrämmande…

I söndags gjorde vi ett test med gjutningen, en B21:a revs och topp, insug och andra bitar med mycket smaskens i plockades loss och delades i lagomt stora bitar för att rymmas i gjutdegeln.

Fancluben stod troget bredvid och hejade på under hela dagen.

När vi fått ihop tillräckligt med material tände vi upp ugnen och började mata i bitar i degeln, två man fick hålla koll på gnistor då det inte var bästa dagen att elda direkt. En takplåt strategiskt placerad höll gnistorna på tryggt avstånd från lägdan.

Det visade sig rätt fort att de två säckarna briketter jag tagit med inte skulle räcka, så vi fick stödelda på flis för att hålla värmen tillräckligt länge. Lövblåsaren stödde på med tillskottsluft underifrån under hela gjutningen, annars hade det aldrig blivit tillräckligt varmt.

Av 4 liter smält aluminium blev det kvar 2 liter efter att vi skummat av all slagg som lade sig uppepå smältan, en gammal skitig topp innehåller enormt mycket oxid och inbränd olja så det är inte direkt det bästa ämnet men man tager vad man haver.

När vi fått bort slaggen så hällde jag den smälta aluminiumen i en sockerkaksform, på ytan såg det riktigt fint ut men när vi lossade formen märkte vi att det bildats porer och bubblor på undersidan av den gjutna biten.

Efter lite research så har jag insett att vi nog gjorde det lite väl enkelt för oss och hade nog egentligen inget annat resultat att vänta, men det var ett väldigt intressant test och så småningom kommer det byggas en seriös oljeeldad ugn för fortsatta tester. Jag har sedan tidigare liggandes en hel del gjutsand så när vi blivit lite varma i kläderna ska vi testa att sandgjuta, men det får bli när vi får tid.

Jag kommer därför att skaffa aluminiumämnena till min JU-01 på annat håll eftersom det kommer dröja så länge innan vi kan gjuta tillräckligt fina bitar själva. Jag har pratat med Hackås Precisionsgjuteri och det låter inte omöjligt att jag kan få tag i ämnen från dom, ska ringa imorgon och höra efter närmare. Man vill ju börja bygga gasturbin nu för faen!

I dag blev det ett ryck med gjuteriet, till att börja med har vi bestämt oss för att elda med grillkolsbriketter för att slippa krångla till det i onödan. En sväng på skrothögen resulterade i massa material till degeln.

Eftersom vi lyckades bränna plasmaskäraren i Funäs blev det till att skära med gas istället, Olov ansåg sig vara stadigast på hand så han fick hålla i rodret.

Jag fick lära mig i mellanstadiet att Leonardo da Vinci ritade den perfekta cirkeln på fri hand framför kungen av Rom, jag fick lära mig idag att Olov knappast är släkt med Leonardo.

Här har vi degeln svetsad, blästrad och klar. Den kommer rymma ungefär 5 liter vilket blir ganska lämpligt.

Provhällning av låtsas-aluminium, testpiloten simulerar en förskräckt min när han upptäcker att han råkar hälla smält metall ner i skon.

Upplagt för storbak! Sockerkaksformen ska jag gjuta kompressorhuset i och muffinformarna är till för att gjuta tackor av det överflödiga aluminiumet för framtida gjutningar.

Sen bar det iväg ut för att bygga ugn, vi skottade ner oss i en slänt och började stapla upp tegel.

Tanken är att degeln ska hänga fritt inuti ugnen med en kolbädd under sig, tillskottsluft blåses in medelst lövblåsare eller hårfön genom hålet längst ner.

Sen skottade vi jord runt hela skiten så den håller tätt. Ett bättre lock än toalettsitsen kommer läggas uppepå ugnen för att hålla värmen kvar.

Sissånan ser det ut inuti.

Förutsatt att vi överlever Låbbas 60-årsfest i helgen blir det gjutning på lördag eller söndag, vi måste bara skruva isär en B230 och brandskatta den på aluminium först.