Vissa dagar gäller det att vara lite undercover för att få något gjort. På med Alfons Åberg på datorn, häll upp en mugg med russin till jäntan och ett par smidiga ninja-moves senare har jag lyckats knycka med mig en burk modellera ut till garaget.
Och för er som undrar var det inte för att få göra ler-snoppar i fred jag knyckte den utan för att mäta in frigången på turbinhjulet.
Sen sattes turbinhuset på plats och vips hade jag exakta mått på hur stort glappet är mellan turbinen och huset, jag har nämligen slipat om turbinhuset lite så det följer vingarna bättre och då är jag tvungen att kolla glappet så det inte skaver i när motorn blir varm och saker och ting utvidgar sig.
Spelet börjar på 0.8mm vid vingspetsarna och sjunker ner mot 0.6mm i slutet av radien på vingprofilen. Precis lämpligt!
Sen rensvarvade jag anliggningsytan för motorhöljet så det tätar bättre, jag hade lite luftläckage där tidigare och det blev inte bättre direkt av att flänsen slog sig lite när jag svetsade i turbinhuset nu senast.
Här sitter turbinhuset provmonterat, perfekt passform och ingen tillstymmelse till att turbinhjulet skrapar i hur än jag bryter och bänder i det. Kvar att göra är att blästra av turbinhuset och lägga på ett nytt lager keramisk coating, sen är motorn så gott som i ordning igen.
Det är alltså klart att Mobacken Racing ska medverka på Storåbränna Skoterevent den 4:e Februari.
Det blir förhoppningsvis bl.a lite torrkörning med sparken, uppvisning av huggkubbe och ännu ett 24 timmars marathon med att hålla liv i refleks-kaminen i baracken!
Nu i kväll har jag monterat ihop JU-01 igen, jag är glad att jag lade en hel del tankeverksamhet åt att bygga en lättmekad motor eftersom jag redan hunnit riva den ett antal gånger under förbättringsfasen i bygget.
Första punkten att pricka av på kvällens lista var att kolla så ingen bränslespridare var tätt, tur jag gjorde det för jag hittade en som lossnat från silverlödningen av någon anledning. Fram med gasolen och snart så satt den som i berget igen.
Sen blev det trådlåsning av oljebultarna, den skarpögde ser att jag gjort en liten smutt fästpunkt för den ena oljebultens låstråd av en av skruvarna till kompressorhöljet. Tidigare fanns det inget bra ställe att naja fast den emot så det fick bli ett av bränslerören vilket inte alls blev bra eftersom jag då var tvungen att klippa låstråden varenda gång jag skulle loss med brännkammaren.
Med allt ihopdraget och klart släpptes turbinaxeln i och kompressorhjulet drogs på plats, nu jävlar ska det mycket till innan muttern släpper då jag både använt Locktite och följt Garretts rekommendation på åtdragningsmoment. Muttern ska vinkeldras med 140° vilket var ganska precis allt jag orkade dra med ett T-handtag till kamasahylsan, betydligt mer än vad jag trodde var hälsosamt för gängan men säger dom det så.
Här står motorn och har det bra, det börjar bli rätt tjusig patina på den nu med sotiga bränslerör och blånerad plåt. Jämför med det här kortet från tiden innan den miste svendomen så syns det lite skillnad…
Håll i hatten gubbar, här kommer ännu en rätt menlös uppdatering!
Igår svarvade jag en testspridare med ett 17mm långt 1mm hål för att jag skulle kunna mäta hur mycket ett sånt flödar och därefter räkna fram hur många hål som behövs för att förse motorn med tillräckligt med lustgas, vid 10 bar flödar ett sånt hål 27ml/s och lite höftande på miniräknaren ger att jag kommer behöva 5 stycken hål för att nå designflödet på 16.9 liter lustgas i minuten vid 30 bar tryckfall över spridaren.
5 stycken hål borrades alltså med 5° vinkling in mot centrum, sen skruvade jag ihop spridarplattan och gjorde en provflödning. Den gav om möjligt ännu sämre resultat än tidigare, anledningen är att mängden metanol som behövs är så liten att en 360° spraykona blir så lövtunn att lustgasstrålarna går rakt igenom den utan att blandas ett dugg.
Jag bestämde mig alltså för att skrota idén med en rundstrålande metanolspridare och började leta material för att göra en löstagbar bränslespridare med fem vinklade hål som sprutar metanolen rakt in i lustgasstrålarna istället, det är så de flesta amatörspridarna är byggda så man kan ju undra varför jag inte gjorde så från första början istället för att komma med egna dumma idéer…
Jag kan alltså använda den här plattan som den är och behöver bara byta ut den försänkta skruven i mitten mot en annan spridare, tur det då det ligger ett antal timmars jobb i den.
Efter att ha hittat en lämplig bit svarvämne till den nya spridaren började jag få såpass mycket feberkänning att jag inte hittade åt chucknyckeln jag höll i fem sekunder tidigare, då kändes det lika bra att göra kväll…
Planen jag haft med raketmotorns bränslesystem har varit att låta lustgasen trycksätta sig själv (den är flytande under tryck och håller ca 60 bar tryck i tanken) och trycksätta metanoltanken med en kolsyrepatron som håller samma tryck som lustgas.
Detta är egentligen inte så bra här uppe i den kalla norden där temperaturskillnaden mellan sommar och vinter kan vara upp emot 60°C, trycket i lustgas- och kolsyretankar varierar nämligen med temperaturen så om jag justerar in spridarna en kall vinterdag när gastrycket är lågt kommer motorn fullkomligt dränkas när utetemperaturerna stiger och trycket i tankarna ökar.
Därför har jag tänkt om och ska använda en högtryckstank med en inert gas, antagligen kväve, som sen trycksätter båda tankarna med hjälp av tryckregulatorer. Detta gör att matartrycket är konstant oavsett utetemperatur, en annan stor fördel är att jag kan finjustera bränslemixen genom att justera trycket i tankarna individuellt. Massa svammel blir det men eventuella nyfikna kanske vill veta hur tankegångarna går.
Jag har även börjat tillverka en ny spridarplatta, och nu efter att Kläppen hjälpt mig göra ett centreringsdon till trebackschucken på rundmatningsbordet blir det fan så mycket bättre resultat av fräsningen.
Spridartypen heter Pintle där en rundstrålande metanolspridare i mitten av plattan sprutar ut en bränslekona med 60° vinkel och en full cirkel med lustgashål sprutar in i metanolkonan och blandas, den nya spridarplattan får en mindre metanolspridare (M6 försänkt insexskruv istället för M8) och mindre hål för lustgasen vilket förhoppningsvis ska ge en bättre mix.
Nu har det blivit hög tid att börja testa ut spridarplattan och se vad som funkar och inte, med hjälp av en trycksatt vattentank går det se hur pass finfördelade vattendropparna blir och på så vis uppskatta hur bra spridarna fungerar.
En pulversläckare blev till en finfin vattentank som trycksätts direkt från garagekompressorn med 10bar, först så drog jag röret till metanolspridaren och testade hur den funkade.
På grund av väldigt kort slutartid ser det lite annorlunda ut på kort än med ögat, det ser mer finfördelat ut i verkligheten än på bild. Det är dessutom bara en tredjedel av det tryck som kommer vara när raketmotorn körs på riktigt så förhoppningsvis kommer det dimma ännu bättre då.
Med bränslespridaren testad var det bara att börja borra upp lustgasspridarna, 8 stycken 1.5mm hål i en cirkel runt metanolspridaren blev det. Egentligen var det tänkt att jag skulle ha fler och möjligtvis lite mindre hål men då jag höll på mäta upp inför borrning såg jag att matarhålet för bränslet var i vägen så denna spridarplatta blir nog bara en test, fort gjort att göra en till med t.ex. 16 st 1mm hål istället.
Sen drog jag ett rör till dom spridarna också, senare ska jag dit med kulventiler på båda matarrören så jag kan testa en spridare i taget om jag skulle vilja det.
Och dags för testning igen, det syns inte så bra men strålarna från lustgasspridarna är lite för tjocka och åker rätt igenom bränslekonan så mindre lustgashål är nog ett måste. Inte helt lätt att konstatera mycket mer än så i det här skedet innan jag har flödesmätt spridarna och justerat in dom till rätt blandningsförhållande.
Med den här sortens spridare kommer det oundvikligen spruta en hel del bränsle upp efter väggarna i brännkammaren, det är bara bra då bränsleavdunstningen hjälper till att hålla väggarna såpass kylda att dom inte smälter. Jag har redan hittat många intressanta designtips i raketboken jag köpte så det var ett riktigt fynd på min ära!
När man börjar leta information om lite mer avancerade raketer än en fis i en flaska märker man fort att Googlande har sina begränsningar, då är det bättre att öppna lädret och få läsa vad storpojkarna har att berätta om ämnet.
Som den något kryptiska övertexten på detta inlägg skvallar om har jag åtgärdat en klantighet som gjordes när turbinhuset svarvades, det var nämligen tänkt att en stödkant skulle centrera turbinhuset i NGV-plattan men den stödkanten blev av outgrundliga anledningar ett par mm mindre än hålet så bultarna och ögonmåttet har fått sköta centreringen hittills…
Lösningen blev att bygga upp med svets och fräsa till en ny kant med bättre passform, det blev några varv med svetsfog innan jag lagt på tillräckligt med material.
Med tillräckligt med svetsfog på plats blev det till att spänna upp turbinhuset på rundmatningsbordet och renfräsa kanten, sen slipade jag till resten av fogen med lamellrondell för att få den jämn och fin.
Dessutom har jag fått tag i en ny arbetsbänk som jag gjorde plats för i verkstaden, äntligen kan jag ha ordning och reda på delarna till gasturbinen istället för att stapla dom på hög bland allt annat bråte. Lär väl dröja ett par veckor innan det är rasvinklar även på denna arbetsbänk, men fram till dess ser det nog fint ut.
Två timmar lades på svetsning och fräsning ikväll, 341h toalt.
Då gasturbinhaverier på grund av lossnande kompressormuttrar verkar vara modet i år har vår hemmabyggande medtävlande Timmy (han som bygger en liten jethoj, film postad för några veckor sedan) helt plötsligt blivit ägare av en klart kronslut turbo.
Ett av mina otaliga avstannade projekt är min gamla jet-gocart som blev bortställd mitt i en ombyggnad till kraftturbindrift, och eftersom såna där pluttefnutt-snurror knappt klarar av att få timotejen att vika sig var det lika bra att Timmy får ta över den.
Med efterbränning och fulla varv ska den kunna ge 25kg dragkraft så på den lilla hojen borde det vara fullt tillräckligt, risken är att han får lägga på något kilo svetstråd i ramen för den är fan inte lätt direkt. Ska försöka hinna skicka den med Bussgods inom ett par dagar.
Så här såg det ut sist den fick göra rätt för sig, efter det har den stått i snart tre år och samlat damm.
Det är bara att ta tjuren vid hornen om det ska hända något, nu ikväll har jag återställt de skadade delarna till ursprungligt skick och monterat sprillans nya lager.
Kompressorhöljet putsades av och jag passade även på att fintrimma in frigången mellan bladen och höljet för att inte tappa effektivitet i kompressorn. Samma procedur blev det med turbinhöljet där även det fick sig en omgång med sliptrissan. Har inte riktigt bestämt mig om det ska coatas eller inte, ska klura lite mer.
Sen spände jag upp turbinaxeln i svaven med dubbar för att mäta så den inte blev krokig av haveriet, som tur var så verkar den spikrak.
Med det gjort schimsade jag in de nya lagren och började plocka ihop motorn igen, skulle vilja se en ensam montör på Pratt&Whitney hålla den här renoveringstakten efter ett kompressor-ras… =)
Ursäkta förresten för det bedrövligt fula innanmatet i motorn, min fina keramiska coating har som synes släppt lite här och där och jag har inte orkat putsa bort det som sitter kvar.
